Det allmänpolitiska läget på det in- och utrikiska planet
Alltså: lägesrapport.
Jag har nu två små veckor kvar på min praktik, alltså totalt sex dagar på skolan. Det skall a) bli skönt att slippa tillbringa dagar hemifrån och kunna fokusera mer på själva pluggandet b) bli tråkigt att sitta hemma och uggla med böcker och skriverier.
Så kan det vara - aldrig är man nöjd.
I alla fall går det bra för mig på praktiken, ingen risk att bli underkänd i det praktiska momentet vilket förstås är en lättnad. Tänk om jag hade varit totalgenomusel, världens sämsta lärarämne!!!
Hundarna trivs gott med att jag är borta - efter äckliga morgonpromenaden är de så trötta så de är yra i sina små bollar och glatt somnar om och snusar flera timmar. Dessbättre är ju mellanbarnet hemma på mellanlandning ännu en dryg vecka innan hon flyttar till Peking, så de slipper vara ämsamma. Därmed är de helt nöjda, och slipper ut i trädgården någon gång mitt på dagen för allmän rastning. Sedan vill de helst sova igen.
Egentligen tror jag att hundar är som björnar och vill gå i ide. I synnerhet Betty...
Häromkvällen tog jag fram barnleksakskonen:
som emellertid är något mindre tjusig än ovanstående - ingen finess med den översta ringen och betydligt mera bitmärken. Det var säkert ÅR sedan Tigg fick leka med den, men han kom ihåg precis vad han skulle göra och trädde fint upp ringarna på själva konen.
Så småningom fick Betty prova och hon hade visst sett och lärt, för hon visste precis. Exaktheten var något mindre, förstås, men viljan kan man inte klaga på. Ying hjälpte också till litet, men sen bestämde han att det var roligare att lyfta själva konen och buffa på mig med den. Han är något av en innovatör, är han.
Och apropå ide - Jazz har man icke mycket bestyr med så här års. Han fryser både ute och inne och tycker att i princip allting är onödigt. Med undantag för att ligga under ett täcke, helst med människosällskap, eller sitta i någons knä och bli ömkad samt matad med godis. Jodå, jag vet hur det känns.
Själv är jag av den åsikten att november - obs: barmarksnovember - är värre inifrån än ute. Alltså - sitter jag inne och tittar ut genom fönstret vill jag hellre dö än gå ut (nästan), men när jag väl är ute är det faktiskt vackert på alla sätt. Tänk att det finns så många nyanser av brunt! Och så länge det inte kryper under noll så känns luften så väldigt välgörande, faktiskt.
Samt det där med plöjda åkrar o den sortens - hela min genbank jublar, liksom.
Och så en sak till: på lördag, DÅ är det äntligen dags för vinterstudion!!!! Missa inte!!