Pelleskop-livet

Ingen ska tro att jag alltid bara håller på att aktivera hundar dygnets alla timmar. Ibland vill jag bara skrika: BLÄH! DUMMA HUNDAR ÖVERALLT! och låsa in mig i nåt hundfritt rum. (Syltkällaren?) Andra dagar tar vi det bara lugnt i största allmänhet.

 

Som igår: på morgonen tog vi en entimmes promenad som bara var strosning och titta på blommor och träd ungefär. Betty sprang lös rätt mycket men de andra fick vackert traska i koppel, för jag hade inte energi att hålla reda på eventuella avfällingar. Varmt och skönt var det, så pass att det var ganska skönt för farbröderna att gå i koppel tror jag - då har de liksom en anledning till att inte stimma omkring så mycket. Och tungorna var långa ändå.

 

Sen gjorde vi typ ingenting, eller - jag läste förstås en massa, och hängde tvätt och letade fram ett par grejer som skall sys om till Betty-trosor (jag börjar tro att hon tänker löpa i otid igen), och vek annan tvätt och stoppade i ny tvätt och åt lunch och sånt. Som mattar gör. Men hundarna bara sov eller hängde med. Ingen aktivering alls, utom den som ren nyfikenhet åstadkommer.

 

Ända fram till hundmiddagen faktiskt, då vi lekte litet allmänt knycka-skor och göra-hyss och sånt, som hör utfodringen till. I synnerhet Ying blir som den valp han aldrig var när det är matdags. Han kanske håller på att gå i barndom, vad vet jag.

 

Efter maten blev det en halvtimmes vila och så dags för promenad igen; den här gången drog vi till skogs. Redan vid grinden blev det kaos och kalabalik för hussen kom hem och Betty blev helt galen och jag måste bli arg för att hon skulle fatta att MAN DRAR INTE I KOPPLET även om husse kommer hem. Sen fick jag släpa henne en bit för att hon faktiskt skulle följa med, trots att husse var hemma, men sen blev det bättre. Och sen blev det mycket sämre för vi mötte en stor svart (snäll) hund och ta mig f*n om inte alla fem odjuren betedde sig som hulliganer - det blev ett j'kla hallå i hela skogen och jag blev så LESS på hela ligan, så det blev korta koppel och order "gå ordentligt!" i 2 km på raken innan de fick gå och strosa litet igen. Men bara en liten stund, sen fick de sina order igen och det var bara för dem att packa och rätta sig, medan jag gick där och osade svavel.

 

Men när vi kom hem igen, i ganska god ordning eftersom de faktiskt vet vem deras frid tillhörer om man bara påminner dem litet då och då, så lämnade jag kusarna inne och stack iväg och la ett litet IPO-spår till Bettan. Och när jag hade hämtat henne och vi hade gått spåret - och det är JOBBIGT, för jag måste försöka dämpa henne och hon är urstark och det är faktiskt rena träningspasset! - så fick hon följa med bort till närmsta parkeringsplats där jag gjorde ett korv-asfaltsspår åt Tigern. Så hem med Bettan, ut med Tigern och iväg på förnyad spårning.

 

Först därefter var det dags för mattens sena middag och de andra mickaboerna fick nöja sig med bara soffaktivering den kvällen - och det är de faktiskt rätt nöjda med ibland. De tycker att det är nyttigt för mig att träna på att ta det litet lugnt mellan varven, nämligen.