Överkurs
Igår afse tog jag en promenad med bara terrioristerna. De går så fint i par med varandra - tätt, alldeles parallellt och i takt. Jag får lust att sätta en liten vagn bakom dem; en landå tror jag. Och så ska de ha plymer på huvudena och mycket välputsade små betsel.
Nåväl, tids nog kom vi till torra sprakiga skogen där det bidde lösdrift i stället.
Kors och tvärs och upp och ner i blåbärsriset. Det finns mycket gott för både hundar och matte nu: smultron, hallon, blåbär. Rätt mycket mygg slinker också ner. Men svampen, den torkar bort alldeles.
Efter nån halvtimmes rövarliv tycker Betty att det är skönt att gå precis bredvid mig och småprata litet, det är rart. Men Tigg far förstås runt som ett litet torrt jehu i vanlig ordning, jag kallar honom Jumping Jack Flash. Rätt som det var drog han iväg i full kareta, med viltlukt i nosen. Tur man har koll på sina krabater tänkte jag och hojtade: -Tiger, LIGG! och poff, damp russlaren smack i backen lång framför mig. Men jag gjorde mig ingen brådska förstås, han kunde gott ligga där ett tag och begrunda sina synder. Fast när jag kom dit låg han förstås och såg bara lycklig ut, förr fjärrlägganden betalar sig alltid bra, så även denna gång. Sen traskade vi vidare ett tag tills jag kom på att jag inte längre snavade på något - med andra ord: Betty är borta!!
Raskt börjar jag spana, ropa vill jag INTE för det är hennes jobb att hålla ordning på mig, inte tvärtom.
Ingen Betty!
Vi får vända om och leta och långt om länge ser jag ett par glada öron sticka upp bland högt gräs, och nedanom dem skönjes småningom ett stort glatt flin.
Duktiga lilla Betty, hon lyssnade på ligg-kommandot hon också och låg lydigt kvar när jag traskade iväg, när jag ljudligt berömde och belönade Tigern, när vi gick ännu längre bort och när vi började röra oss tillbaka! Inte ens när vi kom ända fram och började berömma flyttade hon sig förrän hon fick frikommando. Fast svansen gick förstås...
Och så himla glad hon såg ut där hon låg; hon visste minsann att hon hade varit superduktig! Det blev förstås ett veritabelt godisregn plus puss- och kram- och bitkalas sen. Och resten av promenaden fick hon alla smultron jag hittade - mycket godare än att plocka själv, tycker lilla B.
