Pelleskop-livet

Mumien, alltså - den lever. Om än ganska så vegetativt.

Jag har 28 grader varmt i sovrummet, vad har ni? -Jag fryhyhyhyyyyser, säger Tigern och kryper under det lakan som utgör mitt täckelse, samt försöker trycka sin ludna, varma lekamen mot min (som inte är luden men väl varm, mycket varm)l. -Fy, stygga hund! svarar jag, fast mest på skoj. Jag försöker maka på honom så att han inte skall ligga så alldeles dikt emot, men han tar ju så illa upp då.

Sen försökte jag aptera en fläkt i sovrummet, på det att den varma luften åtminstone måtte susa omkring en aning i sovrummet. Så skedde också, det blev het storm i stället för het stiltje, och damm från alla möjliga ställen virvlade runt bland de övervarma luftmassorna. -Iiiih, sa Tigern, en tigerbitare!! och så satte han sig ute i trappen och pep och gnall tills jag knäppte av fläkten. Hela tiden ligger dessutom Ying på mina fötter, varje anmodan om ett eventuellt makande på sig mottas med ett snett leende, om ens det.

För övrigt förekommer Ying mest med råhudsben i ena mungipan, han ser förfärligt mycket ut som en rödluden Winston Churchill, fryntlighet och allt. Ying vill aldrig ha någon form av ben eller tuggsak vid själva utdelningen, däremot har han roligt i långliga tider med att snatta andras så fort de vänder ryggen till.

 

För övrigt solar vi - jag tycker att bara jag skall sola och de fyrbenta skall ligga i skuggan under en apel, men inte ofta lyssnar de på det örat. I stället ligger de smack bang mitt i solgasset och flämtar så man tror att det är sista sucken, minst. Därmed drivandes matten också in i skuggan, vilket kanske inte är nån dum idé. Det är bara det att när det för en gångs skull är sommar i Sverrig, då vill man ju liksom nyttja den.

 

Nåt annat som nyttjas är min högerarm - till att bära vattenkannor. Tomaterna i växthuset blir större och större och flera och flera och större och flera och - ja, ni fattar. Men röda blir de aldrig. Igår gick jag och klämde litet på dem, enär jag började ana oråd, nämligen att jag hade sått nån sorts tomater som skall förbli gröna, i stället för gammal hederlig Dansk Export. Men nejdå, hårda och gröna. Gurkorna går inte heller nåt vidare, de blir inte ens. Alltså, det blir massor av blommor men närapå inga alls gurkor. Nåja, det är ju vackert i växthuset jallafall. Och frilandsgurkorna frodas, det gör de.

 

Men i alla fall - vattenkannor. Jag har upptäckt att jag KAN bara inte bära vattenkanna med vänster arm, det blir bara knas. Så jag bär så där 6 fulla kannor på raken i högerarmen, och sen går resten av dagen åt till att liksom återbörda den till dess rätta längd och läge. Å andra sidan är jag inte upptagen med så värst mycket annat. Utom de sista dagarna då jag har tittat på simhopp - ganska svalkande i detta väder. Såna där skutt från 10 meter - det är ju rena skräckrullen för mig!! Jag som knappt ens kan byta gardiner (i bottenvåningen) utan att svimma av svindel, och som dessutom är maniskt och paniskt rädd för att få vatten i näsan. Det svirrar i magen bara av att titta på såna övningar.

 

Vad övrigt är är läsning. Jag läste om Howards End häromdagen och blev alldeles till mig och vill genast tvinga alla i hela världen att läsa den! Filmen är toppentoppen men boken är saligheters salighet, det ni! När jag var så där 20 var den bara "bra", tänk så det kan hända. Vidare har jag läste André Gide: Om icke vetekornet dör - självbiografi på Gidisätt, finfint - och det är sommarlov så jag fick läsa den på svenska. Vidare lyssnar jag förstås på Madame Bovary på radio - sällsamt bra, Zandén läser så man blir salig och nyöversättningen är superduper.

 

Men hundarna då? Nåja - det blir mest stillsamma promenader nattetid, samt en och annan äcklig isglass (svag buljong fryst med litet diverse i, såsom torrkulor, köttbullar, ost, gurka - whatever). De orkar inte riktigt med annat - inte jag heller. Jo, Bettan säger att hon orkar springa efter frisbee hela långa dagen mitt i solen, men vi säger att det sk*ter vi i; hon får inte i alla fall! Trumpen Betta blir det då.

 

Nu ser jag genom fönstret att maken har somnat på en pinnastol ute i trädgården. Måste ut och staga honom innan han kapsejsar, underligare saker har hänt. En kväll hade han somnat vid datorn, sittandes på en vanlig köksstol och med pannan lutad mot bordsskivan. Inte hela huvudet på sniskan eller så alltså, utan just bara pannan. Jag ville så gärna veta om han hade blivit så trött att han hade placerat huvudet så och sedan somnat eller om han helt enkelt hade somnat rätt upp och ner och hamnat så. Tyvärr hade han själv inget minne av saken, varför jag troligen kommer att installera en övervakningskamera och fortsättningsvis ha helkoll på läget. Det framstupa.