Pelleskop-livet

Jajamen, jag har stuckit ut både hakan och näsan och resten av mig, om än bara i små dosisar.

När man redan är liksom under isen tycker jag det är minst sagt f*sigt av naturen eller högre makter att slå till med så där 20 minusgrader. Det blir liksom inte lättare att ta sig samman och gå ut då, inte.

Hur som helst så orkar jag nog inte. Igår stoppade jag tvätt i maskinen, stoppade annan tvätt i tumlaren, tog upp och vek en bunt lakan samt lagade slutligen middag.

Och då tog jag slut!! Jag var tvungen att ursäkta mig från middagsbordet och gå och slänga mig i soffan! Va?!

Idag skulle jag behöva åka till bibblan och hämta ett par reserverade böcker samt vidare till Ica för uthämtning av den franska boken - japp, den har REDAN kommit! Nytt rekord av grodätarna, om uttrycket ursäktas. Men vi får se - jag tror jag tubbar maken till att skjutsja mig. Bara skrapandet av rutor tar ungefär all energi jag har, nämligen.

 

 

Kaninerna, eller caniderna eller hur det heter, är i alla fall riktiga små änglon, hela bunten! Bara ibland säger Jazz att han ämnar bita ihjäl oss allihopa, och han lugnar sig strax. Bara ibland sprätter Olle upp som en förspänd fjäder och skriker: -Det kommer nån, det händer nåt, nu ärenåt, det kommer nån, det kommer nån, det händer nåt!!! Och för det allra mesta är det ingen av de andra som nappar på betet heller, så det är skoj.

Och bara ibland tar Ying nåt vad som helst och gör små larviga skutt framför mig och säger med hela sin uppenbarelse: -För du kan inte ta mej, för du kan inte ta mej, för du är DUUUUM! Och det har han ju rätt i, så jag ska inte klaga.

 

Bara ibland hoppar Tigern upp på köksbordet när jag äter nåt och försöker stjäla min mat på gaffeln intill min mun. Bara ibland och inte så ofta, för jag kan vara sträng när jag vill. Som straff för sitt påfund fick han öronen rengjorda för allra första gången tror jag. Det har aldrig behövts för men nu hade han faktiskt nåt muck i ena örat. Hoppas det var en engångsgrej.

 

Occh slutligen är det bara ibland, när tillfälle gives, som Betty försöker äta upp alla fågelfrön i hela världen. Jag spillde rätt friskt när jag skulle fylla på automaten och raskt var lilla Bubbla där och snaskade hej vilt, medan hon kastade såna där internblickar omkring sig. Alltså såna som man strör omkring sig när man länge har varit tvungen att freda sin portion. Av fågelfrön. Särskilt de där små runda verkade vara goda. Kanske måste prova, jag också.

 

Men jag, jag bara ser på konståkning jag. Det var ju riktig tur att den franska boken inte kom tidigare i alla fall, då hade jag aldrig kunnat sitta här med så gott samvete, för det är rena heltidsjobbet det här. Damernas korta så står på tapeten idag började 10.45 och håller på till - 16 kanske? Nåt sånt. Man kan förstås nöja sig med sammandraget på SVT också, men då får man bara just en sammanfattning på ett par timmar. Inget för en äkta NÖRD, inte!! Men jag har en bekanting som är avsevärt mycket nördigare, henne ser man på läktaren hela tiden. Hon har en gul "flagga" som det står PERFECTION på, titta efter den. En sån där som åker på alla konståknings-EM är hon, och gråter friskt så fort nån gör nåt särskilt bra eller särskilt ovanligt dåligt; jag är faktiskt ganska imponerad av sådan uthållighet och inlevelse. Själv tittar jag helst från en hemmasoffa, och grinar gör jag så gott som aldrig, faktiskt. Det spar jag till "Lassie" och "Black Beauty" och sånt. Som jag för övrigt vägrar att se mera.

 

Så där ja, nu är spolpausen slut!