Inte ALLS nån ungdom längre!
Så den inplanerade lilla promenaden har ännu inte gått av stapeln - vi får se hur jag gör idag. Det är dock 15 grader kallt...
En sak muntrar mig dock väsentligen - i morgon börjar konståknings-EM!! Och nu för tiden är det så vist ordnat så man kan beskåda hela spektaklet hela långa dagen närapå, på webben. Hurra! Då kan jag lägga mitt för nedra svåra julklappspussel (alper, skog och blommor en masse) och se på konståkning samtidigt. Visserligen har skolan börjat nu, men jag har ännu inte lyckats lägga vantarna på Bok No 1 så det är inte mycket att göra, egentligen. Igår afton hade jag terminens första seminarium - ooooo, så dålig franska jag talar nu! Efter den här terminen förväntas vi tala och skriva närmast korrekt franska, det ska bli spännande att se vilka metoder di tänker använda för att nå sådana resultat. Trollspö, kanske.
För övrigt kan noteras att Ying fäller och fäller och fäller igen. Colliekennelmängder som vanligt. Mycket märkligt att dessa kalla dagar har inspirerat honom till en så grundlig urfällning, men som man säger: Ying moves in mysterious ways.
Så här tycker Ying att det är praktiskt att ligga - sen kantrade hela farkosten och då fick jag många anklagande blickar. Minsta Barnet ryckte ut och stagade upp det hela med en kudde. Fast ibland tycker jag att hela Ying verkar rätt stagad, som man säger.
Tigger och jag slöade i TV-fåtöljen framför en av våra absoluta favoritrullar:
The Artist, med the dog (spelad av hunden Uggie) i flera hjältemodiga insatser. Mycket bra och besynnerligt vilsamt utan en massa prat.
Betty är mest bara mosig efter löpet, och så tycker hon ju inte riktigt om alldeles så här kallt. Hon ligger mest och trynar och slänger åt mig ett getöga när jag har vägarna förbi. Då blir det en stunds puss och klia magen (hennes, fast det kliar på min också av inalles 17 numera borttagna agraffer) och nypa i tassarna osv.
Jazz har lagt beslag på alla husets tillgängliga ben och ligger och vaktar dem i en bur. Går någon hund för nära förbi far han ut som en muräna, men de har för det mesta stenkoll på var i vassen han lurar och tar rejäla omvägar med huvudena sedesamt bortvända. Då nöjer han sig med att smågrumsa litet och maka benen litet närmare sig. Ungefär som en höna som ligger på ägg. Men tycker man att alla hundarna skall gå ut och gå på toa, då är Jazz plötsligt alldeles försvunnen...
Ungefär samma sak gäller för Olle, fast utan ben. Ut vill han absolut inte, och får man honom väl genom ytterdörren gäller det att se upp för annars nyttjar han trappen som toa - osnyggt! Han lever livets glada dagar nu när det enda jag egentligen vill äta är tonfisk i olja, för själva oljan häller jag bort, raka vägen ner i Olles matskål. När torrkulorna är marinerade i fiskolja äter till och med han utan att grumsa och trassla.
Motionsmässigt blir det alltså en aning klent just nu, men maken och minsta lilla barnet tar ut dem på en promenad när de har kommit hem på kvällarna. Hundarna verkar vara väldigt införstådda med sakernas tillstånd, för det är ingen som blir rasande ostyrig inne eller börjar vanka runt eller så. De chillar bara. Jag har förstås dåligt samvete, men nu är det som det är och MYSA orkar jag ju i alla fall!