Pelleskop-livet

Usch.

Farbror kirurgen sa att man får räkna med att det tar tre månader att bli sig själv efter en sån här dumhet som jag råkade ut för.

Det blir mars, det.

 

Så jag tänker att jag skall försöka börja jogga i mars. Ooooba!!

 

Till och med jag, som vet att jag tycker så mycket mycket om att springa, AVSKYR att börja om med springandet.

 

Allting skumpar och ingenting orkar man.

 

Dessutom är jag så in i norden svag i överkroppen, den känns alltid som en klatt slime som nån elak person har lagt litet på sniskan ovanpå mina ben.

 

Illa var det redan i höstas med bålstyrkan, illare, mycket illare, är det nu!

 

Så därför är det synd om mig: jag måste börja göra PLANKAN!!!

 

Plankan är nog nåt som Dante A. helt enkelt glömde bort att ta upp - ett utmärkt straff för rätt många syndare. BÅDE urtråkigt och sk*tjobbigt. Bingo!

 

Till och med sit-ups är "roligare". Det ni.

 

Summa summarum: jag VILL springa igen, helst genast. Men jag VILL INTE träna upp muskler och kondition. Jag vill att de bara ska finnas där, helt plussligt.

 

Stackare mej.

 

Och förresten: om det är snöstorm och allmänt svinigt hela mars, då får det anstå. För jag var ju sjuk ända in i halva januari, drygt. Eller hur?