À la mode?
Kläder och den sortens flärd är jag egentligen väldigt intresserad av - kanske mest intresserad av, rent av - mer än hundar? Nåja, det spelar ingen roll vilket för ingen kan då tro att jag bryr mig det minsta om kläder!
Igår struttade jag runt i blåa fleecekalsipper och en blå långärmad T-tröja med vita ränder, men denna outfit for i tvätten i samband med kvällsduschen.
Ny outfit idag alltså, och den består av: svarta fleecekalsipper och en blå långärmad T-tröja med vita ränder!! Dessutom är dagens tröja rundringad, gårdagens var båtringad - snacka om mångsidig!!
Men ärligt talat - vem orkar klä sig som folk när man bara hoppar i och ur thermobrallor och hellyhansen-underställ dagarna i ända!
Som tur är så bryr sig de där små fyrfotingarna inte nämnvärt om hur jag ser ut, Minsta Barnet har nog med sitt och Maken - tja, han hävdar att kvinnor skall vara iförda uteslutande förkläde. Men det är bara som han dummar sig förstås. (Hoppas jag.) I alla fall är han nöjd och belåten med att jag tassar runt i praktiska gå-ut-snart-kläder, för då kan han andas ut: HAN behöver inte ta ut några hemska hundar!
En som nästan inte kan andas ut nånsin är Mr Jazz. (Förresten träffade Minsta Barnet något dvärgpinscherlikt som lystrade (ev.) till namnet "Såpa", och det tyckte jag var så enastående trevligt. Om Jazz skulle få nåt nytt namn skulle han nog heta Cillit BANG! eller kanske ännu hellre Killit BANG! Mycket döda och mycket BANG, det är Jazz, det.)
Hur som helst - Jazzen och 12 grader kallt på morgonen: jag hoppar i thermobrallorna och sen sätter jag på Betty och Olle deras täcken. Sen letar jag efter Jazz på de mer uppenbara ställena: hallgarderoben, under nån soffa, under en massa jackor på hallbänken. Ingen Jazz. Jag klär på mig kängorna - snöra, snöra, knyt värdelösa knutar som ändå går upp - och letar på mindre uppenbara ställen: badrummet (det händer), mitt sovrum (det händer också, TROTS att dörren alltid skall vara stängd sen den gången Olle nyttjade min huvudkudde som herrtjotta), under sofforna igen.
Fortfarande ingen Jazz, så jag klär på återstående fyra hundar halsband och koppel, och mig själv tjocka hundjackan.
Sen hämtar jag en köttbulle och lägger på tröskeln till hallgarderoben och så lägger jag mig i försåt. Det går nån minut, sen hörs mystiska prasslanden och bökanden från röran därinne - och så sticker det ut en röd nos!!
-Hallå! tjoar jag, och när Jazz väl vet att han är avslöjad, då försöker han inte sno sig undan mer utan då försöker han bara avvärja mina påklädningsförsök. Tandledes.
Jag får ta fram min strängaste röst och hålla honom i nackskinnet och/eller svansen medan jag kränger på täcket och sedan halsbandet och kopplet och sen gäller det att inte tappa taget om kopplet medan jag sätter på mig mössa och vantar och samlar ihop alla de andra kopplen och äntligen får ge mig ut.
Men det vet ju alla att det är viktigt att värma upp. Consider me uppvärmd.