Suck.
Det enda som lyser nu är inspirationen.
Med sin frånvaro, alltså.
Jag har ingen lust att julstäda, julbaka, skriva alla mina nittiarton uppgifter, gå ut och gå, klä på mig nåt annat än myskläder, äta, läsa.
ALLTING är bara urtrist på grund av denna gråa dystra höstvinter!
Bara alla dessa ombyten som krävs är nog för att ta knäcken på vem som helst. Upp och slinka i nåt mjukt och liksom trösterikt, sen skala om till något lerbeständigt, in igen och i mjukiskläderna, byta till springkläder och ta en tur, hem och duscha och byta till nåt mjukt, snart byta till nåt lerbeständigt igen - så där håller det på! Ett nedra heltidsjobb, ju - i synnerhet som Mina Fyrbenta Vänner hela tiden måste hivas ner i badkaret för sanering. Aldrig trodde jag väl att JAG skulle längta efter snö och köldgrader, heller.
Igår tog jag mig i alla fall i kragen och bakade fruktkakor. Just nu känns de mest som något man kan bonka inbrottstjyvar i knoppen med, men de brukar ta sig när de har fått ligga nån vecka. Snart måste jag väl sätta igång att baka havrekex också, då piggnar jag ju till, förstås.
På grund av ammoniakkicken. Men sen får man huvudvärk så man vill dö, samt kliiga fingrar.
Oj, vad jag tycker synd om mig idag, märks det?
Jag tror jag säger tack och hej här.
Återkommer när jag är ett trevligare sällskap.