Pelleskop-livet

Hoppsan, jag försvann visst! Såna där långa lediga dagar när vi inte gör ett j*dra nå - de går så fort, de! Och snart nog, sisådär nästa vecka, blir det till att sitta framför dumburken (som numera är dator ju, inte TV) mer än vad som känns riktigt trevligt. Jag har helt enkelt kört litet dator-detox. Fast - instagram finns ju förstås. Och utnyttjas.

 

Hur som helst är det inte mycket som har hänt. Det är fortfarande för det mesta varmt och skönt och kortbralleväder, tackartackar! Make o Litet Barn kom hem från sydliga nejder i ett stycke och vid god vigör. Mellanbarnet har varit ner i Paris en sväng och därstädes sammanträffat med Äldsta Barnet, som tog några dagars semester från hästeriet. Nu är Mellanbarnet hemma i Sverige igen, Äldsta Barnet jobbar en vecka till. Det har influtit information om att hon är omvandlad till i princip bara seniga muskler - nästan tre månaders hårt kroppsligt slit i 40-gradig värme är kanske vad jag borde ägna mig åt nästa sommar, för att komma i finfin form!

 

Men faktiskt - jag har skaffat mig armmuskler denna sommar, det var inte igår inte! Jag är alltid ursvag i armarna och därför är det så trist att träna dem och då blir jag ännu svagare etc. Men nu har jag faktiskt jobbat på bra, främst tack vare att jag hittade det där promenadgymmet längs åpromenaden - två apparater som jag har slitit med 2-3 ggr i veckan hela sommaren och det har gett resultat. Dessutom har maken släpat fram en skivstång som jag också härjar med, nu när jag är litet starkare. Och nu har jag armmuskler som SYNS!!!

 

Annan träning som har försigkommit är den därna hundmötesträningen. Nu gör jag så här: när vi får hundmöte går jag åt sidan så gott det låter sig göra: 1 meter eller 5, alltefter möjlighet. Där strösslar jag smått smått godis på marken - en slags valpfoder som förekommer i svartpepparkornstora kulor. När så Tigg och Betty är engagerade i det, och för det mesta Jazz, så ställer sig visserligen Ying i sträckt koppel, men han kastar sig inte, gapar inte och gormar och han slutar allt fortare och kommer för att också få sig en dusör. En alldeles utmärkt lösning på ett jobbigt problem. Att sen vissa besserwissrar till hundägare ler snett och säger: -Avledning?! med ett snett leende som vill antyda att jag pysslar med nån obskyr verksamhet - det tar jag med ro. Än sen då, huvudsaken är att det blir behagligare för oss alla än det var. Nu när vi möter en hund så blir Betty och Tigg för det mesta väldigt långbenta och spetsörade men de har fokus på den mötande hunden bara några sekunder innan de riktar stelbenen och intresseöronen mot mig och min godisficka. Är det avledning, så säger jag ja tack, helt enkelt.

 

Idag tog vi för övrigt en riktigt lång trevlig förmiddagspromenad, nästan tre timmar. Med några springstunder insprängda här och där, bara för att det är så lätt att springa oplanerat, promenadmässigt, än så
länge, när man är sommarklädd. Alla hundar blev jätteglada och - när vi hade kommit hem igen - jättetrötta. Jättetrötta hundar = jättebra, för då kan jag kasta mig ner i mitt parallella universum: Borta med vinden!!! Efter mycket tjat och gnäll från mellanbarnet lovade jag att läsa eländet - jag har halvsovit mig genom filmen några gånger och inte precis känt mig hugad att läsa alla 800 sidorna. Men huj! vilken överraskning: det är en jättebra bok! En äventyrsbok, bildningsroman, nästan pikaresk ibland. Strålande, helt enkelt! Men helt uppslukande - ibland tror jag att jag är i Atlanta och inte törs gå ut...

 

Nu så - nu vet ni att vi lever och har hälsan. Tiger hälsar att han är hungrig, Betty undrar varje stund var husse är egentligen (han började jobba igen i måndags), Jazz säger att Minsta Barnets nya säng (sådär 15 meter bred) är en aning trång och Ying säger - det vet ni - gnorf!

 

Tjing!