Sicken blås!
Jag tror Betty har gått i barndom, det kan ju synas litet väl tidigt. Hon är emellertid vildare och busigare och barnsligare än vanligt och säg nu inte att hon är understimulerad, för det är hon INTE .
Hon är bara busig.
Och vild och vacker.
Nu leker hon sedan en halvtimme tillbaka sicken blås med Jazz.
Det är ju så att man i vårt hus kan gå runt, om andan skulle falla på. Alltså från köket till hallen till bokrummet (där det också finns en TV) till TV-rummet (där det också finns böcker) till hundslussen (=skafferi- och badrumssmatten) och så är man i köket igen.
Eller också kan man gå åt andra hållet.
Eller springa, skutta, hoppa och rusa. Som Betty gör.
I alla fall så står Jazz i TV-rummet eller bokrummet och Betty smyger runt åt ena hållet, med en nalle i kamouflagedräkt (vad det finns!) tills hon är nästan framme hos honom. Då sparkar hon bakut och gläfser och kastar sig runt och så smyger hon runt åt andra hållet, tills hon är nästan framme hos honom från det hållet. Och så upprepas detta.
Ibland blir hon så till sig så hon tappar nallen nånstans och ibland är minsta barnet så slugt och ondskefullt att hon därvid tar upp nallen och söker smyga undan den.
Vilket inte lyckas.
Jazzens bidrag till denna lek är att stå still och, enligt MB, se ut som "älgen i Bambi". Vilken älg? frågar jag som är litet efterbliven.
Ibland tar Jazz nåt steg hitåt eller ditåt och då når lekens förträfflighet nya oanade höjder.
Och ibland måste vi kasta ut Betty för när hon leker så där vilt så händer det att lilla fröken glömmer bort att man måste gå ut innan man går ut, så att säga.
Men hittills har det inte misslyckats.