Ser det ut som jag bryr mig?
Nästa vecka har lilla Betty varit här i ett helt år - 23 oktober 2011 flyttade hon in vill jag minnas, i alla fall är det då hon för första gången förekommer på bild i bloggen.
Hon har gått från att vara en gräsligt pigg och ibland bara gräslig liten valp till att vara en alldeles förtjusande ung-unghund till att vara en riktig liten sk*thund, vilket är vad hon är just nu.
Ordet "kom" är jättesvårt att förstå och om jag förklarar vad det betyder svarar hon: -Vet jag väl.
Ordet "nej" kommer liksom inte in i öronen. Kan kanske vara något slags allergi.
Hastighetsvisaren slår oftast i taket, men dessemellan är det soppatorsk alldeles.
Särskilt om det regnar.
Att riva ner alla kuddar och ev. filtar från soffan är alldeles oemotståndligt, liksom att försöka äta upp alla knappnålarna i stora burken.
Mattes panikräddningar, som i fallet med nålarna, bemöts med en nosig uppsyn: -Ser det ut som jag bryr mig? Duh?
Men dessemellan är hon Lilla Lullet direkt, ska ligga på magen och ha nosen mot min nos och viska små försyntheter och höra om och om igen vilken fin och snäll liten hund hon är. Då blir man pussad och pussad och pussad och - hoppsan! där kom visst ett litet bit och så är cirkusen igång igen: sparkas, bitas, stampa, morra, bjäffa, studsa, knycka saker...
Tur att hon är bäst i världen, annars skulle jag aldrig stå ut.
