Produktrecensioner
Igår kväll när det var dags för kvällspromenaden, då var klockan inte mer än runt halvsju och det var precis svart svart svart ute!
Det gick inte att se ut genom fönstren hur pass det regnade så jag öppnade ett hallfönster och lyssnade - jotack, det regnade friskt!! Och blåste!
Men det var inte mycket att be för så jag letade fram ett hyfsat täcke åt Betty (eftersom det aldrig finns något regntäcke till hands när man behöver det. Jo möjligen i pitbullstorlek...), backontrack-täcket till Jazz och så bara vanliga reflexvästar till resten av gänget. Allvädershundarna (jo även Olle räknas dit om man tänker sig en ganska kort liten promenad).
Och på mig långa oljerocken och höga stövlar, sidensjal i halsen (=god uppsugningsförmåga) och på huvudet - platt intet. Utom min knut, dårå.
Jag lyckades liksom trilla över en basker i garderoben igår och försökte anbringa den på nåt käckt sätt. Det visade sig att det enda möjliga sättet gjorde att jag såg ut som nån trall variant av Navy Seals... Inte värmande, inte regnavhjälpande, inte det bittersta snyggt.
Barhuvad alltså.
Men när jag slutligen skulle sätta på Jazzen täcket satt han under köksbordet och såg ut som: -Våga bara!! Eller kanske: -Make my day!
Han är sån, den där lillpinnen.
Jag vågade förstås, men då satte han i att morra och jag insåg att han Verkligen Inte Ville gå ut. Så då fick han stanna hemma hos hussen. Vi har ju en trädgård att släppas ut i, när det kniper.
Nåväl, off we went, alltså.
Och J*DRAR, vad det regnade!!
Själv är jag ganska förtjust i regn och blåst om jag bara är ute och går och inte precis på väg nånstans. Så jag lät det skvala över ansiktet och trivdes rätt gott.
Det var jag ensam om.
Till och med Tigern och Ying såg ut som "härtill är jag nödd och tvungen" och "nu slår vi ihjäl fruntimret och går hem". Olle var som ett litet vått grått, bara, och Betty ilade. Och pep.
Efter en halvtimme gick vi hem, för Betty pep mer och mer, TROTS sitt varma, regnsäkra (som det visade sig) täcke. Behöver hon ha huvudbonad också, den där jäntan?!
När vi skulle gå in valde jag dörren utan balkong över = fortsatt regn i huvudet. Och som det dröjde nästan 15 sekunder tills jag fick upp dörren gick Betty i spinn alldeles och lät ungefär som en sån där kaffepanna med pip - ett crescendo, om än ett ynkligt.
Dädan produktrecensionerna: Betty tål inte regn, försöker inte tåla regn, är inte snygg i regn. Kanebos 38 grader mascara däremot, den är grejer den! Sitter som berget, gör inga konstigheter, ser normal ut och är sen lätt som en plätt att få av i kvällsduschen.
Som ni förstår blev det sedan själva dödsstöten för mina golv - är det någon idé att torka dem igen innan det blir sommar?
Tigern och Olle blev torkade med hårfön, vilket nr 1 uppskattade innerligt och nr 2 fann sig i. Å andra sidan hade nr 1 inga tovor under armarna och i ljumskarna som måste redas ut...
Jag var nöjd för det visade sig att min ny-inoljning av oljerocken hade haft avsedd verkan- den sög inte åt sig som en svamp utan jag var ackurat som en gås den där någon häller vatten på.
Betty blev helt vild av lycka för att hon hade överlevt, Jazz blev också helt till sig av lycka för att HAN hade överlevt (duh?) och Ying somnade i fåtöljen. (Sen pratade minsta barnet och jag om att hon nog behövde (eller inte) ha en kompis sån som brudarna i Jersey Shore och då lyfte Ying på huvudet och såg så innerligt mycket ut som: Really? med en ironisk tvist. Man får liksom aldrig ha nånting i fred för Ying!)
Och jag, jag tillbringade en timme med att sy fast blommor på min blomsjal. 9 av 50 har jag pillat dit. Men fint blire!!