O'hoy! Vi färdas å hoj!
Idag har det varit litet kymigt med tid - det blir så när man har planeringsförmåga som en gråsugga.
En ovanligt lat gråsugga.
Alltså - huruledes göra hundgänget spaka för så lång tid som möjligt med så liten tidsåtgång som möjligt?
Cykling, förstås!
Jobbigt för både kropp och knopp.
Och för matte.
Men jag kunde ju knappast ta FEM cykelturer och förvänta mig någon tidsvinst, utan jag fick dela upp gänget. Ying är ju ett säkert kort, van cyklist som han är (Ying i cykelbraller och hjälm, det vore nåt det!), och Jazz och Olle är ju åtminstone mogna herrar.
Så de tre fick det bli i första svängen.
Ying fästes vid springern i vanlig ordning, de andra två också på höger sida fast i koppel.
Efter omkring 15 meter kastades sig Jazz framför cykeln för att söka jaga brevbäraren som färdades i motsatt riktning på andra sidan gatan. Tvärnit, men hundrackarn lyckades få kopplet under framhjulet och sen - sen lyckades jag KÖRA ÖVER Jazz, med framhjulet!!
Dessbättre satt jag inte själv på cykeln utan jag stod gränsle över den, men ändå!
Kanske nåt att ta efter för alla som tycker att Cesar M är för mesig - jagar din hund brevbäraren? Nå, så kör över den då!
Nåja, efter grundlig hälsokontroll och ilskna blickar från Jazz kunde jag konstatera att det mest var självkänslan som hade fått sig en törn, eller kanske en boost, och så fortsatte vi.
I fortsättningen gick det bättre.
Jag har alltså tagit dessa bilder när jag gick med cykeln - cykla och fota samtidigt törs jag inte, inte med det där järngänget som bara väntar på att näpsa mig!
Eftersom Jazz och Olle inte har cykelmotionerats på åratal (och Olle påtalade att han helst tager sin cykelmotion i den lilla behändiga korg som har införskaffats för ändamålet) så tog vi det så nätt, och långa gångpass blev det förstås också, för toabesök och avnosning.
Och så fotografering förstås.
Jag tycker så mycket om min hoj, den har en så trevlig blå och en så trevlig röd färg! Påminner om såna lingon- och blåbärkarameller som man kunde köpa när jag var liten. Och även om det inte framgår här så är den verkligen blåbärsblå - mörkt mörkt blå med liksom imma på.
Efter en halvtimme var det dags att byta stab - in med dessa tre och ut med den verkliga rookien, Betty, och anti-cyklisten nr 1 - Tigern.
Faktiskt - Tiger tycker INTE om cykelmotion! Eller snarare är det nog så att han inte tycker om cykeln. Trots att han för sin del inte har blivit överfaren.
Betty tycker däremot att det är jättejätteskojigt, fast helt förvirrande. Först måste hon springa och skälla som den värsta sheltie, sen springer hon och biter mig i min trampande högerfot. Men när vi väl kom förbi det stadiet var hon mycket målmedveten och nöjd och travade med sån fin sträckning. Tiger höll sig så långt från cykeln som möjligt, men verkade nöjd med själva springandet.
För deras del blev det ännu mildare motion och längre gångpauser, för Betty är närapå en baby och Tiger har så korta ben.
Det funkar fint att ha Betty i springern, men när vi ska gå blir det makramé som vanligt.
Litet för nära hojen för att det ska kännas alldeles OK för ett kattdjur.
I alla fall mötte jag med det första gänget en chowchow på promenad, alldeles förbi tätt måste vi cykla men det gick bra, bara litet små yl från Ying.
Med gäng nr 2 mötte vi en jättestor svart hund som brukar anses som samhällets fiende nr 1, men Tigg och Betty hade så fullt upp med sitt så de orkade bara morra litet liksom i förbifarten.
Och jag kan förtjust rapportera att min sluga plan fungerade - alla hundar blev mycket trötta på mycket kort tid och jag har faktiskt fått en hel del gjort.