Dokusåpa
Gårdagens lilla rulle med de nya svenska storstjärnorna Betty och Tigger.
En varning är dock på plats - soundtracket, om man så säger, är en nedra dänga att bita sig fast. Så man går och trallar och gnolar ganska fånigt ganska länge.
Men ni kanske inte är lagda åt det hållet? Själv går jag ständigt och småsjunger och visslar och beter mig illa. Som den gången när jag sjöng "Jag ska ta morfar med mig ut i kväll" med verklig emfas, alldeles ensam - som jag trodde... Nåja, då var det i alla fall några som blev glada och själv skrattade jag så jag trillade omkull i en snödriva.
Andra sånger som är trevliga att sjunga verkligt högt är t.ex. "I fjol så gick jag med herrarna i hagen" - oj, vilken inlevelse man kan få till.
Häromsistens fann jag mig själv sjunga "Hanna från Arlöv" och känna mig hur proletär och förtryckt av patriarkatet som helst. Ganska ofta trallar jag "lifestyles of the rich and the famous", men den är litet lurig för då måste jag spela lufttrummor också och det kan bli knöligt med alla di därna kopplen i handen.
Ibland gör jag små sånger själv också - inte så att jag sätter igång och komponerar med avsikt utan jag kanske börjar med nån liten visa och sen svävar jag ut i andra tongångar och sätter till små ord, och ni kan ge er på att det blir enastående bra och vackert på alla sätt. Jag är nog en riktig sån där renässansmänniska, jag. Med ett litet tillägg: ;) som det visst ska vara nuförtiden.