Die Planierung
Tänk att jag tycker så mycket mycket om det tyska språket! Mer och mer, bara.
Men det var inte det som det här skulle handla om utan om planering, alltså. För jag har börjar klura litet på hur jag skall lägga upp Tigerns träning nu, under vintern.
Först hade jag tänkt chansa på ytterligare någon tävling för att kanske lyckas få till det sista förstapriset i klass 2, men - näe. Nu är det bara dagtidstävlingar och det är ändå inget för oss.
Alltså blir det till att fortsätta i tvåan i vår - varenda kvällstävling som dyker upp inom rimligt avstånd ska jag anmäla oss till, tidigt tidigt på våren!
Men ändå ska vi se till att ha koll på trean så långt möjligt, utan att det alltså sabbar tvåan.
Vad vi alltså har att jobba med är:
Platsliggning med dold förare. Träning, träning, träning.
Sittande i grupp. Svårt att få till en grupp, får försöka dra ihop några. Och använda egna flocken i görligaste mån.
Fritt följ. Det gnor vi ju alltid med, men nu måste vi börja ta itu med vändningar på stället och sidsteg och den sortens. En aning lurigt med en så liten hund, men vi är redan på god väg.
Sättande. Under gång alltså. Har kommit en bra bit på väg. Tror jag ska byta kommandot till "sätt!" i stället för "sitt!" - funderar litet till.
Inkallning med ställande. Har vi ju tränat in tidigare, måste bara uppfriskas. Men ett par veckor före tävling i 2an kör jag bara raka inkallningar utan ställande.
Ny sorts ruta. Nu ska hunden skickas 25 meter ut i rutan (mot 10 m i tvåan), stannas, läggas. Sen ska föraren traska mot rutan och sen vinkla två gånger och sedan kalla in hunden (som fortfarande ligger. Hoppas vi) till fotgående. Här gäller det för oss att tänka rätt så jag inte sabbar momentet i tvåan. Jag tänker så här: Moment a) förläng successivt avståndet till rutan, och återgå ömsom till 10 meter, eller kortare. Så vi frampå vårvintern är upp i 30 meter i full fart ungefär. Men fortfarande bara med ställande i rutan. Dessutom - jobba på placeringen! Nu går han nästan alltid (peppar, peppar) in ordentligt, fast i hitre högra hörnet (alltid högra!) och det kan bli litet knapert med plats när han lägger sig. Försöka få in honom litet mer mot mitten blir alltså viktigt. Moment b) lämna tigern stående nånstans, traska iväg 30 meter, lägg tigern. Moment c) lämna tigern liggande nånstans. Gå iväg, gå sedan mot tigern och vinkla som i det färdiga rutmomentet, kalla in till fotgående. Så småningom slå ihop moment b och c så att jag lägger tigern på håll och sen går den där vändan och sen kallar in. Dock aldrig i samband med någon ruta. Inte förrän vi har tagit det sista förstapriset i tvåan eller jag definitivt har gett upp ett Lp2 tänker jag lägga tigern I rutan. Basta!
Hopp-apport. Borde inte vara något problem - tigern tar gladeligen en hela agilitybana inkl. tunnlar och slalom med apportbock i näbbet - ett enstaka hinder är blahablaha. Om han sen tänker göra det på tävling är ju en annan sak, men själva momentet hyser jag inten oro för.
Metallapport. Hm. Får nog börja med litet frystejp på, för tigern är inte så förtjust. Lagom innevinterträning!
Vittringsapport. Vi knogar på med gömda pinnar och synliga pinnar om vart annat och försöker få någon säkerhet. Det är som det är - ibland går det som på räls, ibland är det ett nedra munnande och lyftande. Ibland till och med fel-hämt!
Fjärrdirigering. Ett ställande skall nu infogas, så det blir byten mellan sitt stå och ligg i godtycklig ordning. Det här får också bli inomhusvinterträning - Tigern kan i och för sig, men det blir gärna ett halvt steg fram i skiftena till stå. Måste bort! Också här tänker jag övergå till bara momentet enligt tvåan (sitt-ligg) ett par veckor före tävling.
Helhet: måste försöka träna mer med planerad störning och få hundrackarn att inte vara så över sig hela tiden. Take a chill pill, lilla tigern, fast ett lagomt stort!
Hur som helst - igår kväll tog Tigern och jag en ensampromenad i mörkret och strilregnet.
Först gick vi i belysta trakter, där gick det ju bra att vara liten och försvarslös.
Sen gick vi ner längs vattenparken och där var det kuuusligt!
Men innan dess hade vi gått genom ett par sammanhängande villaområden där jag kunde idka min favorithobby så här års:
Fönstertittning!
Nåja, det är inte så ruskigt som det låter, det är ju inte så att jag klampar runt i rabatter och formar liksom en kiktratt av mina händer att placera mellan mina ögon och fönsterrutan. Inte riktigt så.
Men när man går förbi på trottoaren och kastar en blick in i upplysta fönster där det pågår vanliga saker i vanliga rum och kök då kan man ibland få sig en bild av en nästan övermänsklig trivsamhet. Som säkert inte alls är på riktigt om man skulle ringa på och be att få komma in och titta närmare.
Dessutom finns det vissa ställen och saker som ser ruskiga ut bara man går förbi också. Såsom boktapet. Först hajade jag liksom till och tänkte OJ, vad med BÖCKER! glatt och ivrigt. Sen såg jag att det var en tapet. Va! Vem GÖR så?!
Sen kom vi i alla fall förbi konstgräsplanen och den var alldeles upplyst och bara litet i ena hörnet pågick någon form av bollning.
Se där jag - sättande under gång, stegförflyttningar och så tvåans fjärr. Jättekul, sa Tigern. Fast det säger han ju för det mesta.