Inre demoner.
Googla litet så får ni se - det är JÄTTEPOPPIS med inre demoner.
Och vet ni - jag har också en!! En helt oväntad.
Min inre demon är nämligen - en fårklippare! En nitisk liten rackare, dessutom.
Jag har ju hållit på och härjat i Olles päls, och dessvärre ibland en aning i själva Olle också, med en sedvanlig kökssax. Det blev som det blev, blev det. Så jag har satt maken, ivrig traderare och blocketare, att snoka efter en hundklippare, en Oster eller Moser. Ibland får man putta på honom, för sånt glömmer han. Att köpa delar till tågbanor glömmer han däremot nästan aldrig, grrrr.
Fast häromdagen när jag var på Lidl, av alla ställen, för att köpa låtsas-ballerinakex (Lidls variant är godare. Tips från coachen. Kakätar-coachen.) så hittade jag helt oförmodat en Animal Hair Trimmer à 120 pix. Med tanke på vad det kostar att skicka Olle till frisören så insåg jag att även om apparaten skulle vara totalkass så var det en god affär, liksom, och slog till.
Och sen blev det bortstning och fixning och så var det stora ögonblicket inne - skulle det fungera? Jag tog kamtillsatsen för "jädra lång päls kvar" för att jag inte precis ville skala Olle helt och hållet, om möjlighet skulle förligga, och så satte jag igång.
Oooooh! Jag såg ljuset direkt!! Inte nog med att det gick fort och Olle blev förhållandevis snygg - det var så innerligt och djupt tillfredsställande också! Att liksom i ett svep få med sig en hel matta av päls - det var nånting inom mig som blev alldeles tossigt av detta!
Sen bytte jag till "nästan ingen päls alls kvar" och tog öron och tassar - lika roligt det. En liiiiiten tunn matta formades på klippmaskinen. Ljuva känsla!!
Då tänkte jag så här: i amerikanska finkor verkar det ju vara högst à la mode att låta buset dona med jyckar - fostra och rehabilitera och träna och den sortens. Äh, säger jag, ge dem pudlar i stället! Pudlar med särskilt rik och snabbväxande päls, och så varsin klippmaskin med litet olika tillbehör.
En stor, djup frid kommer att sänka sig över anstalterna, med bara ett litet dovt surrande över. Alla interner kommer att bli som små änglon och bara tänka på pudelfrisyrer.
Tänk ändå - aldrig hade jag väl trott att man kunde ha någon nytta eller glädje av en pudel!
Hur som helst - dagen efter min första andliga upplevelse av hundtrimmern kastade jag granskande blickar åt Olles håll och kunde konstatera att han nog borde ha en aning kortare päls. Och det borde han. Zrrrrrrr, så rök ett lager till, och tassarna blev litet mer trimmade, liksom svansen. Svårt är för en matte att finna sig i att pudeln kan behöva ha resterande päls kvar för ev. köldknäppar.
Så jag började granska mitt lager av hundar. Betty och Jazz avfärdade jag med en föraktfull fnysning, men Ying och Tigger har viss potential, tycker jag...
I alla fall skall jag investera i ett särskilt pälstillväxtuppmuntrande foder åt Olle, och alla möjliga tillskott. Och så hoppas jag att vi får en särdeles tidig och varm vår. Då skall minsann inte Olle behöva gå och dra på nån tjock och otäck fäll!
Men det är inte sagt att jag inte tar min trimmer i fickan och tar en promenad bortöver nånstans där det går får i en hage och ser onödigt ludna ut... Vi får se hur jag gör!
