Betty blir trött.
Den där Bubbla har litet tveksam ork ibland, när det gäller springning.
Inte i benen, det går finfint, men det lilla huvudet orkar inte riktigt med.
Jobbigt att hålla på och mala i ett tempo, jobbigt att varken Ying eller matten har all uppmärksamhet på henne.
Och det är då hon blir så där jättebråkig. Efter ungefär en tre kilometer brukar det se ut så här.
Det är egentligen ingen idé att försöka fortsätta heller, för då bara springer hon framför fötterna på oss, biter mig i benen - är allmänt till besvär. Och blir sur.
Bättre då att stanna upp ett tag och låta henne sprattla av sig. Ying tar inte illa upp.
Egentligen borde det ha varit ljud till, för hennes "kloppande" är nästan imponerande när det är så här. Och Ying bara fnyser litet.
Och så jag som fnittrar i bakgrunden.
Sen springer vi vidare.
Hejdå!