Litet vitt, men mest vått.
Så har det nya året begynt - fast det är bara skoj, egentligen. Hur jag än tänker på saken och vrider och vänder så kan jag inte få det till något annat än att tid, och därmed tideräkning, är ett påhitt.
Alltså ännu mindre anledning att - grrrr! - panga och skjuta så förskräckligt kring ett visst klockslag!
Här dundrade det så pass att man trodde det var Sista Striden, ungefär. Betty och Ying sov därvid såpass att deras snarkningar ökade på antalet decibel högst väsentligt. Jazz tyckte det hela var rätt småtrist, Tigg och Olle tyckte det var halväckligt medan det pågick men inte värre än att mattars närhet räckte bra. Så vi är så nöjda med våra små mickaboers nyårsafton! Vi hade också grundat rätt bra: Tigg och Betty spårade på förmiddagen, sedan en lång promenad med samtliga kusar utom lilla valpen, därpå rejäla märgben åt alla och envar. Därmed trötta hundar.
Igår var det snöoväder, hemskt att skåda. Snö som kommer efter jul borde det vara dödsstraff på, tycker jag.
Bubbla i ponnytäcke och snöoväder.
Jag tog först en kortare promenad med Betty och Jazz, sen en längre med Olle, Tigger och Ying. Vi upptäckte att fler träd än vi först trodde hade fallit för Dagmar, eller vad hon nu hette.
När det har fallit stora granar över vägen kan man dels klättra över dem, vilket är rätt skojigt, och dels använda dem till att gömma korvbitar i, vilket är roligt för en Tigger, onödigt för en Olle och j*vligt fånigt för en Ying.
Olle, tro det eller ej.
Ying såg på hästhoppning i helgen och kände sig nu inspirerad.
Idag då - då var det drippen dropp och hela hans glada familj! Himmel, vad himlen öppnade sig!
Brunt kan se ut på så många många sätt.
Mellanbarnet och jag med Olsson, Tigg och Ying gick 5 km och när M.B. skulle fotografera mig så skrattade hon så hon nästan ramlade ner i ett dike. Hrrmf.
Blöta in på bara skinnet. När jag hade kört hem oss var det ett vått rumpmärke efter mig på sätet. Men obs! vätan i byxbaken kom utifrån!
Sen skulle samtliga 4fota ställas upp för grupporträtt. Arma domptören!
Bättre än så här blev det inte. En bunt genomblöta Ior:ar!
Sen for vi alltså hem, och jag bytte lag: dags för en promenad med inomhusdjuren!
Ett stadigt pölande rätt i ner i huvudknoppen var inte det roligaste Betty har varit med om, kan vi konstatera.
Nu när Bubbla har blivit äldre och i någon mån mera förståndig, så har hon och Jazz blivit närapå bundis.
Svimbassänger överallt.
-Men ska det verkligen vara så här? undrar Betty. -Japp, säger Jazz. Det blir bättre i sommar! Kanske.
Jaha, och sen gick vi hem, och matten var alldeles alldeles urvridbar. Men inte frusen.
Hittills är jag rätt nöjd med 2012!
Alltså ännu mindre anledning att - grrrr! - panga och skjuta så förskräckligt kring ett visst klockslag!
Här dundrade det så pass att man trodde det var Sista Striden, ungefär. Betty och Ying sov därvid såpass att deras snarkningar ökade på antalet decibel högst väsentligt. Jazz tyckte det hela var rätt småtrist, Tigg och Olle tyckte det var halväckligt medan det pågick men inte värre än att mattars närhet räckte bra. Så vi är så nöjda med våra små mickaboers nyårsafton! Vi hade också grundat rätt bra: Tigg och Betty spårade på förmiddagen, sedan en lång promenad med samtliga kusar utom lilla valpen, därpå rejäla märgben åt alla och envar. Därmed trötta hundar.
Igår var det snöoväder, hemskt att skåda. Snö som kommer efter jul borde det vara dödsstraff på, tycker jag.
Bubbla i ponnytäcke och snöoväder.
Jag tog först en kortare promenad med Betty och Jazz, sen en längre med Olle, Tigger och Ying. Vi upptäckte att fler träd än vi först trodde hade fallit för Dagmar, eller vad hon nu hette.
När det har fallit stora granar över vägen kan man dels klättra över dem, vilket är rätt skojigt, och dels använda dem till att gömma korvbitar i, vilket är roligt för en Tigger, onödigt för en Olle och j*vligt fånigt för en Ying.
Olle, tro det eller ej.
Ying såg på hästhoppning i helgen och kände sig nu inspirerad.
Idag då - då var det drippen dropp och hela hans glada familj! Himmel, vad himlen öppnade sig!
Brunt kan se ut på så många många sätt.
Mellanbarnet och jag med Olsson, Tigg och Ying gick 5 km och när M.B. skulle fotografera mig så skrattade hon så hon nästan ramlade ner i ett dike. Hrrmf.
Blöta in på bara skinnet. När jag hade kört hem oss var det ett vått rumpmärke efter mig på sätet. Men obs! vätan i byxbaken kom utifrån!
Sen skulle samtliga 4fota ställas upp för grupporträtt. Arma domptören!
Bättre än så här blev det inte. En bunt genomblöta Ior:ar!
Sen for vi alltså hem, och jag bytte lag: dags för en promenad med inomhusdjuren!
Ett stadigt pölande rätt i ner i huvudknoppen var inte det roligaste Betty har varit med om, kan vi konstatera.
Nu när Bubbla har blivit äldre och i någon mån mera förståndig, så har hon och Jazz blivit närapå bundis.
Svimbassänger överallt.
-Men ska det verkligen vara så här? undrar Betty. -Japp, säger Jazz. Det blir bättre i sommar! Kanske.
Jaha, och sen gick vi hem, och matten var alldeles alldeles urvridbar. Men inte frusen.
Hittills är jag rätt nöjd med 2012!