Om staffar, igen.
Jag funderar på staffar, igen.
Hur de är.
Så här är de: när man ber dem att komma. Alltså inte nåt kommando-kom utan bara ett mera socialt "kom-här-då". Det betyder för en staffe: inta precis samma plats som jag, på pricken. Det är därför de alltid knör sig mellan ens ben, hur man än kniiiper. Bakifrån eller framifrån, trycker sig genom bara. HÄR ska jag vara. (Ibland blir det förstås så när det är kommando-kom på gång också. Eller "fot", för den delen...).
Och uppenbarligen så är man dessutom en huvudfoting, fast med betoning på foting, ty man består rätt mycket av huvud.
Vilket visar sig på natten, om Betty sover en bit ner i sängen, i min midjehöjd. Och så vaknar hon och tror att hon är ensam och sätter sig och grinar. Då säger matte: här är jag ju!
-Jaha! säger Betty och springer till matte. Alltså mattes huvud/ansikte, som hon placerar sig ovanpå.
-HÄR ska jag vara. Nära!
Det är inte så bekvämt alla gånger, men det är mysigt.
Hur de är.
Så här är de: när man ber dem att komma. Alltså inte nåt kommando-kom utan bara ett mera socialt "kom-här-då". Det betyder för en staffe: inta precis samma plats som jag, på pricken. Det är därför de alltid knör sig mellan ens ben, hur man än kniiiper. Bakifrån eller framifrån, trycker sig genom bara. HÄR ska jag vara. (Ibland blir det förstås så när det är kommando-kom på gång också. Eller "fot", för den delen...).
Och uppenbarligen så är man dessutom en huvudfoting, fast med betoning på foting, ty man består rätt mycket av huvud.
Vilket visar sig på natten, om Betty sover en bit ner i sängen, i min midjehöjd. Och så vaknar hon och tror att hon är ensam och sätter sig och grinar. Då säger matte: här är jag ju!
-Jaha! säger Betty och springer till matte. Alltså mattes huvud/ansikte, som hon placerar sig ovanpå.
-HÄR ska jag vara. Nära!
Det är inte så bekvämt alla gånger, men det är mysigt.