Pelleskop-livet

Ibland nån enstaka gång ligger såväl jag som alla fem hundarna i min säng samtidigt. Såsom på vardagsmorgnar efter det att Minsta Barnet har gått till bussen.

Fyra hundar och en matte söker då med naglar, näbbar och klor hålla sig fast i ynkliga små hörn av madrassen, vi kröker oss och krummar oss och försöker göra oss små men bergfasta.

Och samtidigt få oss litet vila.

Det blir förstås en del knäckta nosar och svansar och en del kroppsdelar i kläm när det är så där trångt om saligheten, och man dessutom gärna vill ligga under täcket (i alla fall tre av oss).

En aning osaligt känns det minsann, litet överlevnadsträning redan på morgonkvisten.

 

Fast en finns det förstås som inte upplever det allra som minsta lilla obehag eller den minsta aning av bristande komfort.

Lilla B, förstås.

Mitt smeten och mitt i sängen ligger Betty, utsträckt på sida diagonalt över bädden, sträckande sina fyra vita tassar så långt ifrån sig som möjligt. Utom ibland då hon lättje- och behagfullt vältrar över på rygg på det att hon måtte kunna snarka högre.

Hon tar just inte mindre plats i ryggläge.

Och hur vi än klamrar oss och kämpar i förtvivlans mod, morrar åt varandra och åt henne och åt hela eländets elände så snarkar och snusar lillfian i godan ro.

Nog för att hon är en Prinsessa, men inte precis nån Prinsessa på Ärten!

 

Däremot är hon ibland en Prinsessa som förtjänar smäll på Stj*rten, om sanningen skall fram. En som äter upp skor... Det nedriga är att hon gör det så pass i smyg att jag aldrig tar henne på bar gärning. Så då är det ju bara att svälja förtreten och låtsas som det regnar. Fast det snöar.

 

För övrigt fick hon i går ett ägg. Ett som jag hade lyckats panga i kartongen, så hon fick halva skalet och så innehållet lagt i sin matskål, mitt på blanka inte-matdagsen. Det slök hon i sin helhet! Jag har hört att en del ger hundarna hela ägg, alltså med skal och allt, som tillskott men jag tyckte det lät som nåt inte ens hungriga vargar borde äta. Men jodå, Betty kunde.

 

Betty kan paja kartonger också, och det får hon. Det är nästan så man faller i det där medelålders-kvinno-hålet och börjar överkonsumera lådvin, bara för att det skall bli många tomma lådor för Betty att roa sig med. De är så stadiga och bra de där bag-in-box-boxarna, tar flera flera minuter för Betty att göra konfetti av. Som tur är (?) säger min konstitution att jag skall ge f-n i alkohol, annars vet ingen hur det skulle kunna gå. Jag försöker förstås tubba maken att dricka mer, ta ett glas vin till vetja!, men han är skeptisk. Jag får väl börja ringa på hos grannarna på förmiddagarna: -Ursäkta, har ni nåt lådvin hemma?! med panik i stämman.

 

Som tur är finns det andra kartonger också! Igår kämpade hon så tappert med en som till och med var förstärkt med silvertejp att hon faktiskt måste ta sig en tupplur mitt i arbetet!