Oj!
Usch, jag skäms så jag inte kan koncentrera mig på boken!
Det verkar ju som övriga flocken är alldeles kommen i skymundan!
Riktigt så illa är det förstås inte, fast visst blir det litet splittrat med en baby.
Som tur är bor ju Mellanbarnet och dess Olov hemma denna termin och kan vara behjälpliga med både valpvakt och hundpromenerande.
Och så snart Minsta Barnet kommer hem från skolan kastar jag mig ut i naturen med mina Stora Pojkar (gissa om Tigg är nöjd med att höra till den kategorin!).
Igår tog vi en lång bra skogspromenad i närmaste skogen, men sen hade Jazz fått nåt trams mellan tårna igen, så idag fick han en vilodag, på motionsfronten.
I stället var det bara Ying och Tigg (-Inte så bala, säger Ying. NÄR ska han lära sig att säga "r", tro?) som fick hänga med till skogen-som-man-tar-bilen-till (en av dem). Vi gick mountainbikespåret mest, när det blev för mörkt gick vi ut i elljusspåret, dryga halvmilen blev det.
Med älgar i varenda buske, tycktes det. Så är det alltid i den skogen så här års - när älgjakten börjar flyr älgarna upp intill elljusspåret. Listiga rackare!
I alla fall - mycket stenklättrande, stambalanserande, dikeshoppande, sitt-och-stanna-kvar-fast-matte-drar-i-kopplet och annat smått och gott blev det.
Samt en mycket liten improviserad uppletanderuta, med minipinnar (för Tigger) och obegagnade hopknutna bajspåsar (för Ying). Båda skötte sig strålande!
Och vet ni en grej?
En jättebra grej!
Om man köper en påse Frolic - så medföljer det på köpet en Lydig Pej!
Tigg fick förresten en dosis skvallerträning också. Jag körde mycket av den sorten med honom och Peppar, men sen tappade jag farten då ni vet när... Nu är det dags igen, med ett nytt frö att fostra.
Just med staffar och den sortens är det tok-viktigt att det verkligen SYNS att de är lydiga och bara bryr sig om matten, vill inte ha några skrik och dumheter utöver dem som Vissa Enfaldiga Borderterriertanter säkert ställer upp med ändå.
Hur som - Tigg tyckte att skvallrandet var prima, nästan för toppen: han spejade in folk 150 meter bort, med riktning åt nåt helt annat håll, men krävde ändå att få betalt. Och det fick han förstås.
Ying gör så här - han spanar in folk om de är tillräckligt nära, han begrundar: är de nåt att ha? Är de inte det, då kommer han och vill ha betalt, men är de något så när lika G.V. som var hans första sökfigge, då ger han katten i mig!
Vad gör vi mera, då?
Jo tack, klickertränar.
Igår blev jag så glad, för Tigg lyckades gå ett par steg framåt på bara tre ben (sen kapsejsade han). Jag har alltså format fram att han lyfter ena frambenet (högt! värsta cancandansösen!) och nu ska han börja "halta". Jazz som har en liten tramsig fot tränade vidare på att slicka sig om nosen. Nu försöker han ofta med ett litet försiktigt slick, men när han inte får nåt klick för det tar han ett stadigt tag med sin långa tunga runt nästan hela sitt lilla nylle! Mycket rart! Båda dessa beteenden (Tiggs och Jazzens) börjar det bli dags att sätta namn på, men jag har inget "självklart" kommando än, så det får vänta. Annars bara schabblar jag till det.
Och Ying - han fortsätter med sin slicka sig om mulen övning. Alltså att jag ska lära mig att klicka och ge honom godis även när han bara gör en liten slickrörelse. Han tränar min reaktionsförmåga. Gör han.
Det verkar ju som övriga flocken är alldeles kommen i skymundan!
Riktigt så illa är det förstås inte, fast visst blir det litet splittrat med en baby.
Som tur är bor ju Mellanbarnet och dess Olov hemma denna termin och kan vara behjälpliga med både valpvakt och hundpromenerande.
Och så snart Minsta Barnet kommer hem från skolan kastar jag mig ut i naturen med mina Stora Pojkar (gissa om Tigg är nöjd med att höra till den kategorin!).
Igår tog vi en lång bra skogspromenad i närmaste skogen, men sen hade Jazz fått nåt trams mellan tårna igen, så idag fick han en vilodag, på motionsfronten.
I stället var det bara Ying och Tigg (-Inte så bala, säger Ying. NÄR ska han lära sig att säga "r", tro?) som fick hänga med till skogen-som-man-tar-bilen-till (en av dem). Vi gick mountainbikespåret mest, när det blev för mörkt gick vi ut i elljusspåret, dryga halvmilen blev det.
Med älgar i varenda buske, tycktes det. Så är det alltid i den skogen så här års - när älgjakten börjar flyr älgarna upp intill elljusspåret. Listiga rackare!
I alla fall - mycket stenklättrande, stambalanserande, dikeshoppande, sitt-och-stanna-kvar-fast-matte-drar-i-kopplet och annat smått och gott blev det.
Samt en mycket liten improviserad uppletanderuta, med minipinnar (för Tigger) och obegagnade hopknutna bajspåsar (för Ying). Båda skötte sig strålande!
Och vet ni en grej?
En jättebra grej!
Om man köper en påse Frolic - så medföljer det på köpet en Lydig Pej!
Tigg fick förresten en dosis skvallerträning också. Jag körde mycket av den sorten med honom och Peppar, men sen tappade jag farten då ni vet när... Nu är det dags igen, med ett nytt frö att fostra.
Just med staffar och den sortens är det tok-viktigt att det verkligen SYNS att de är lydiga och bara bryr sig om matten, vill inte ha några skrik och dumheter utöver dem som Vissa Enfaldiga Borderterriertanter säkert ställer upp med ändå.
Hur som - Tigg tyckte att skvallrandet var prima, nästan för toppen: han spejade in folk 150 meter bort, med riktning åt nåt helt annat håll, men krävde ändå att få betalt. Och det fick han förstås.
Ying gör så här - han spanar in folk om de är tillräckligt nära, han begrundar: är de nåt att ha? Är de inte det, då kommer han och vill ha betalt, men är de något så när lika G.V. som var hans första sökfigge, då ger han katten i mig!
Vad gör vi mera, då?
Jo tack, klickertränar.
Igår blev jag så glad, för Tigg lyckades gå ett par steg framåt på bara tre ben (sen kapsejsade han). Jag har alltså format fram att han lyfter ena frambenet (högt! värsta cancandansösen!) och nu ska han börja "halta". Jazz som har en liten tramsig fot tränade vidare på att slicka sig om nosen. Nu försöker han ofta med ett litet försiktigt slick, men när han inte får nåt klick för det tar han ett stadigt tag med sin långa tunga runt nästan hela sitt lilla nylle! Mycket rart! Båda dessa beteenden (Tiggs och Jazzens) börjar det bli dags att sätta namn på, men jag har inget "självklart" kommando än, så det får vänta. Annars bara schabblar jag till det.
Och Ying - han fortsätter med sin slicka sig om mulen övning. Alltså att jag ska lära mig att klicka och ge honom godis även när han bara gör en liten slickrörelse. Han tränar min reaktionsförmåga. Gör han.