Mitt franska jag
Idag har jag, sanna mina ord, en Fransk Dag! Det har varit franska från kl. 10 och fortsätter till 15.30 - och jag som hade sån huvudvärk redan innan...! Ibland känner jag dummare än det dummaste spån (bête comme mes pieds), men det är bara att bita ihop, för på nåt sätt fastnar språket nånstans och rätt som det är finner man sig kunna yttra en massa märkliga åsikter. I stället för att begränsa sig till att yttra saker som man egentligen inte tycker, bara för att ens språkkunskaper inte räcker till mer än så.
I alla fall - hundarna är små pärlor!
De har verkligen haft en totaltrist dag idag - Tigern fick en promenad med Mellanbarnet och dess Olov, men övriga fyrbenta har bara haft trååååkigt. Och skött sig så bra!
De ligger runt mig och suckar litet, bara. (litet extra när nån särskilt grön stilgroda hoppar ut ur min rosenknoppstrut)
Dessvärre skall jag bort ikväll också, avslutning på aktiverings- och vardagslydnadskursen.
Jag kommer att sakna mina brukshundsdamer, men samtidigt är det läge att avrunda nu, innan det blir alltför kallt och mörkt. De har bett om en fortsättning, och det är rart och smickrande, men samtidigt vet jag att manfallet brukar bli stort när den Riktiga Vintern infinner sig. När, som vi brukar säga, permafrosten kommer tillbaka. (obs! familjehumor!!)
I alla fall - det är roligt att ha kurs, man lär sig lika mycket som när man går kurs! Minst!
Det är lättare att försöka tänka ut lösningar på problem när man inte är känslomässigt engagerad, som man alltid är när ens egen hunduschling jäklas. Då blir det så mycket frustration, mindervärdeskänslor och ledsnad.
Men på ett sätt börjar det slå runt i mitt huvud: när jag ska fundera ut ett litet schema för kvällens sammankomst är det plötsligt så svårt, så svårt. Då upptäcker jag att jag försöker göra det på franska!
Och det är väl att trassla till det onödan, eller hur?!
I alla fall - hundarna är små pärlor!
De har verkligen haft en totaltrist dag idag - Tigern fick en promenad med Mellanbarnet och dess Olov, men övriga fyrbenta har bara haft trååååkigt. Och skött sig så bra!
De ligger runt mig och suckar litet, bara. (litet extra när nån särskilt grön stilgroda hoppar ut ur min rosenknoppstrut)
Dessvärre skall jag bort ikväll också, avslutning på aktiverings- och vardagslydnadskursen.
Jag kommer att sakna mina brukshundsdamer, men samtidigt är det läge att avrunda nu, innan det blir alltför kallt och mörkt. De har bett om en fortsättning, och det är rart och smickrande, men samtidigt vet jag att manfallet brukar bli stort när den Riktiga Vintern infinner sig. När, som vi brukar säga, permafrosten kommer tillbaka. (obs! familjehumor!!)
I alla fall - det är roligt att ha kurs, man lär sig lika mycket som när man går kurs! Minst!
Det är lättare att försöka tänka ut lösningar på problem när man inte är känslomässigt engagerad, som man alltid är när ens egen hunduschling jäklas. Då blir det så mycket frustration, mindervärdeskänslor och ledsnad.
Men på ett sätt börjar det slå runt i mitt huvud: när jag ska fundera ut ett litet schema för kvällens sammankomst är det plötsligt så svårt, så svårt. Då upptäcker jag att jag försöker göra det på franska!
Och det är väl att trassla till det onödan, eller hur?!