Mattes överman?
Jag har alltid sagt att folk som tror att man måste gå upp tidigt på morgnarna bara för att man har hund - de har fattat helt fel.
Och så var det jag som hade fattat helt fel!
Betty Bubbla har bott här i tre veckor nu och hon fortfar att vara det mest morgonpigga man har skådat!
Att hon vill gå på toa kl. 5 säger jag inget om - sånt händer den bästa, även mig.
Men att hon sen inte vill somna om, det har jag svårare att smälta.
Och OM hon till äventyrs skulle dåsa bort en stund så är hon i alla fall i full gång med dagens verksamhet senast kl. 7. Tjoho, lekdags! säger Betty.
Såväl jag som Tigger och Ying raglar upp med disig blick och dåligt humör - och sätter igång att leka.
Dvs bli bitna både här och där, med jämna mellanrum gå ut i kylan och sen in och bli bitna igen. Pojkarna blir jagade och jag agerar målstolpe och ibland skiljedomare.
När vi äntligen kan driva upp nån annan familjemedlem att ta över barnpassningen är vi så groggy så vi tror vi heter Roger, hela bunten.
Så kanske är det så - det behövdes en Brud för att överlista matte.
Men annars är det prima liv. Betty Bubbla blev vägd och befunnen lagom tung igår: 6,6 kg mot 5,2 den 27 oktober, en ganska lagom ökning tror jag.
Koppelträningen går finfint.
En weimaranertjej på 1,5 år har Betty umgåtts med på trevligt sätt. Fanns inte så mycket annat att välja på eftersom weimaranern var 8 gånger högre och 25 gånger snabbare än Betty, ungefär.
Vi har varit i skogen igen, den här gången med Olle som ciceron. När Olles matte gjorde ett babyspår åt Betty sa Olle att han minsann ville spåra han också.
Det har inte Olle sagt sen sådär 2007, och då menade han det ändå inte.
I alla fall så jobbade han jättefint och var så nöjd med sin insats, fast sen var han rätt slut för spåret var nog nästan 15 meter långt.
Betty tog spårstarten fint och jobbade jättefint i en vinkel men sen tyckte hon att det var uppletande. Så då fick hon tycka det, och det skötte hon bra.
Olle gjorde ett storfynd i skogen: en PINNE! Mitt i skogen! Vilken tur!!
Betty spårar.
Betty har hittat Råttan! (Jazz får aldrig veta att vi tog med hans Råtta till skogen. Aldrig!)
Hoppsan och hejsan - nu blev det så därna konstnärligt och konstigt igen.
Kolla bara! Tänk om hon var en dressyrhäst ändå!!
Olle är så toksöt, och inte så rädd som man kan tro.
Och så var det jag som hade fattat helt fel!
Betty Bubbla har bott här i tre veckor nu och hon fortfar att vara det mest morgonpigga man har skådat!
Att hon vill gå på toa kl. 5 säger jag inget om - sånt händer den bästa, även mig.
Men att hon sen inte vill somna om, det har jag svårare att smälta.
Och OM hon till äventyrs skulle dåsa bort en stund så är hon i alla fall i full gång med dagens verksamhet senast kl. 7. Tjoho, lekdags! säger Betty.
Såväl jag som Tigger och Ying raglar upp med disig blick och dåligt humör - och sätter igång att leka.
Dvs bli bitna både här och där, med jämna mellanrum gå ut i kylan och sen in och bli bitna igen. Pojkarna blir jagade och jag agerar målstolpe och ibland skiljedomare.
När vi äntligen kan driva upp nån annan familjemedlem att ta över barnpassningen är vi så groggy så vi tror vi heter Roger, hela bunten.
Så kanske är det så - det behövdes en Brud för att överlista matte.
Men annars är det prima liv. Betty Bubbla blev vägd och befunnen lagom tung igår: 6,6 kg mot 5,2 den 27 oktober, en ganska lagom ökning tror jag.
Koppelträningen går finfint.
En weimaranertjej på 1,5 år har Betty umgåtts med på trevligt sätt. Fanns inte så mycket annat att välja på eftersom weimaranern var 8 gånger högre och 25 gånger snabbare än Betty, ungefär.
Vi har varit i skogen igen, den här gången med Olle som ciceron. När Olles matte gjorde ett babyspår åt Betty sa Olle att han minsann ville spåra han också.
Det har inte Olle sagt sen sådär 2007, och då menade han det ändå inte.
I alla fall så jobbade han jättefint och var så nöjd med sin insats, fast sen var han rätt slut för spåret var nog nästan 15 meter långt.
Betty tog spårstarten fint och jobbade jättefint i en vinkel men sen tyckte hon att det var uppletande. Så då fick hon tycka det, och det skötte hon bra.
Olle gjorde ett storfynd i skogen: en PINNE! Mitt i skogen! Vilken tur!!
Betty spårar.
Betty har hittat Råttan! (Jazz får aldrig veta att vi tog med hans Råtta till skogen. Aldrig!)
Hoppsan och hejsan - nu blev det så därna konstnärligt och konstigt igen.
Kolla bara! Tänk om hon var en dressyrhäst ändå!!
Olle är så toksöt, och inte så rädd som man kan tro.