Låst i sina konventioner.
Man blir befriad från mycket när man har valp.
Befriad från invanda idéer man när, till exempel.
Som det här med att man prompt ska ha två lika, fast spegelvända, skor.
Bara trams, egentligen.
Här hittar man för det mesta bara vänsterskor, utom vissa speciella dagar då man hittar bara högerskor.
Så att i stället för mjukisbrallor, håret på ända och hussens kängor storlek 42 förekommer jag numera utomhus i mjukisbrallor, håret på ända, en vänsterjoggingsko stl 36 och en hussevänsterkänga stl 42.
Man får en annan syn på livet när båda ens skodon styr åt samma håll, får man.
Varje gång man blygt fäller blicken blir man uppåt, konstigt nog.
(Litet samma fenomen som när jag tassar omkring i mina svarta tåstrumpor och hoppar högt varje gång jag ser mina fötter för jag tror att jag är Musse Pigg. Vem vill inte vara Musse Pigg, liksom!)
En annan intressant och uppiggande sak är att man aldrig hinner knyta kängor och skor (förstås), man ger sig ut bråttom bråttom med snörena släpande som ledtrådar och kvickt slår man igen dörren bakom sig (ety det är KALLT ute) och så tar man sig nerför hårda yttertrappen, fast bara raklång med kroppen för fötterna sitter fast i skodonen som sitter fast i skosnörena som är fastklämda i ytterdörren.
Det gör litet ont, men man piggnar till av det. Och hundarna tycker man är rolig. Litet pinsam, men lekfull.
Piggnar till gör man också när man ska servera hundfrukost och Betty i sin iver att komma åt så väl sin egen som Tigers frukost tar genvägen över den nypåfyllda allra största vattenskålen och för x:te gånger slår den över ända och över mattes fötter.
Det är otroligt vilken uppsugningsförmåga raggsockor har. Och mjukisbrallor också, för den delen.
Akupunktur är en annan bra sak som man piggnar till av.
Bara stortår, befriade från sura raggsockor, som man sätter ett helt ställ valptänder i - med kraft! - de blir oerhört pigga och tar med sig hela min organism i uppvaknandet. Vilket uppvaknande! Tur man har sin hjärtmogrej, det säger jag bara. 6,8 på Richterskalan, alla gånger.
Hela dagen är full av sådana tillpiggnanden, så pass att jag bara hela tiden längtar efter att få gå och lägga mig. Helst genast.
Befriad från invanda idéer man när, till exempel.
Som det här med att man prompt ska ha två lika, fast spegelvända, skor.
Bara trams, egentligen.
Här hittar man för det mesta bara vänsterskor, utom vissa speciella dagar då man hittar bara högerskor.
Så att i stället för mjukisbrallor, håret på ända och hussens kängor storlek 42 förekommer jag numera utomhus i mjukisbrallor, håret på ända, en vänsterjoggingsko stl 36 och en hussevänsterkänga stl 42.
Man får en annan syn på livet när båda ens skodon styr åt samma håll, får man.
Varje gång man blygt fäller blicken blir man uppåt, konstigt nog.
(Litet samma fenomen som när jag tassar omkring i mina svarta tåstrumpor och hoppar högt varje gång jag ser mina fötter för jag tror att jag är Musse Pigg. Vem vill inte vara Musse Pigg, liksom!)
En annan intressant och uppiggande sak är att man aldrig hinner knyta kängor och skor (förstås), man ger sig ut bråttom bråttom med snörena släpande som ledtrådar och kvickt slår man igen dörren bakom sig (ety det är KALLT ute) och så tar man sig nerför hårda yttertrappen, fast bara raklång med kroppen för fötterna sitter fast i skodonen som sitter fast i skosnörena som är fastklämda i ytterdörren.
Det gör litet ont, men man piggnar till av det. Och hundarna tycker man är rolig. Litet pinsam, men lekfull.
Piggnar till gör man också när man ska servera hundfrukost och Betty i sin iver att komma åt så väl sin egen som Tigers frukost tar genvägen över den nypåfyllda allra största vattenskålen och för x:te gånger slår den över ända och över mattes fötter.
Det är otroligt vilken uppsugningsförmåga raggsockor har. Och mjukisbrallor också, för den delen.
Akupunktur är en annan bra sak som man piggnar till av.
Bara stortår, befriade från sura raggsockor, som man sätter ett helt ställ valptänder i - med kraft! - de blir oerhört pigga och tar med sig hela min organism i uppvaknandet. Vilket uppvaknande! Tur man har sin hjärtmogrej, det säger jag bara. 6,8 på Richterskalan, alla gånger.
Hela dagen är full av sådana tillpiggnanden, så pass att jag bara hela tiden längtar efter att få gå och lägga mig. Helst genast.