Spring, morsan!
I lördags hade jag planerat en Springtur DeLuxe.
Alldeles ensam med musik i öronen och vinden i håret. Alltså inte fartvinden utan den vanliga. (Fartvind brukar jag sällan ge upphov till.)
Meddelade jag därför Make och Barn att de vackert fick promenixa jurren.
Lagom glada så de ut då.
Sen skrudade jag mig i åtsmitande och blankt och - ja, ni vet.
Varför måste bekväma springkläder vara BLANKA?!
Ingen människa blir glad åt att se mig i sådan utstyrsel.
Nä, ingen människa -
MEN YING!!!
Han blir så glad så han rister i hela kroppen, och sjunger de mest onaturligt hemska tolvtonsarior som någonsin har hörts.
Och hur det är - man är ju inte gjord av sten, tyvärr.
Så det blev en springtur med EN hund, i stället för med tre.
Ganska lyxigt det också.
Alldeles ensam med musik i öronen och vinden i håret. Alltså inte fartvinden utan den vanliga. (Fartvind brukar jag sällan ge upphov till.)
Meddelade jag därför Make och Barn att de vackert fick promenixa jurren.
Lagom glada så de ut då.
Sen skrudade jag mig i åtsmitande och blankt och - ja, ni vet.
Varför måste bekväma springkläder vara BLANKA?!
Ingen människa blir glad åt att se mig i sådan utstyrsel.
Nä, ingen människa -
MEN YING!!!
Han blir så glad så han rister i hela kroppen, och sjunger de mest onaturligt hemska tolvtonsarior som någonsin har hörts.
Och hur det är - man är ju inte gjord av sten, tyvärr.
Så det blev en springtur med EN hund, i stället för med tre.
Ganska lyxigt det också.