Man ska inte ropa - kom!
Igår afton öpnnade jag dörren för att släppa ut hunddjuren i trädgården.
I samma ögonblick som de fyrbenta kastade sig över tröskeln såg jag - precis nedanför trappen satt Samhällets Fiende No 1. GRANNENS KATT!!
På en bråkdel av en bråkdels sekund hade kattskrället snott iväg runt knuten, ginat över vårt s.a.s. jordgubbsland och satt sig i säkerhet på andra sidan staketet.
Och vad gjorde matten?
Matten gick in och skodde sig samt gick tyst och stilla ut och såg till att allt stod rätt till, dvs. att ingen hund hade en kattsvans i näbbet.
Men kattsvansen ringlade sig som ett yvigt frågetecken över huvudet på själva katten som satt i lugn och ro på sin egen farstutrapp, vänd mot oss men ivrigt sysselsatt med att tvätta framtassar och ansikte och inte det minsta lilla brydd om oss.
Det ska mera till än Tre Hungriga Vargar för att rubba den kissens självförtroende.
Den är crèmefärgad med bruna tassar och brunt runt litet nylle, samt brunt längst ut i yviga svansen.
Och den tycker om att leva farligt, uppenbarligen.
Hur som helst: man ska inte ropa "kom" i såna fall. Alltså om hunden sätter av rent på instinkt efter ett hastigt bortflyende byte, och på inhängnat område. Ropa inte "kom", för chansen att hunden tänker komma är så gott som obefintlig. Och har man EN gång låtit bli att komma på ett "kom", så kan man ju faktiskt göra det igen.
Över huvud taget skall man lura litet på vad man egentligen menar med kom-ordet. Jag är en riktig slarva själv - i bland kan kom betyda detsamma som "hit", ibland betyder det "håll dig litet mer i närheten", ibland betyder det "kom om du inte har nåt bättre för dig", eller i alla fall tolkar hundarna det så. Det är när de är ute och kvällsrastar i trädgården. Då kommer de inte in förrän det passar dem, oavsett hur jag stor och ropar.
För det mesta har jag ett litet inkallningssystem, nämligen "hit" betyder just hit, som på tävling, och används bara på tävling och träning för sådan. "Kom" betyder kom ända fram och sätt nosen mot min hand. "Häråt" betyder litet närmare tack, och "äsch, jag går in jag, men dörren är öppen" är vad jag säger när det är kvällsrastning på gång.
Just det där med att "kom" skall inbegripa en fysisk kontakt tycker jag är rätt bra, har man det som kriterium är det mindre lätt att börja slira på kriterierna.
Men i alla fall - vad man än använder: se till att MENA det och genomdriva det.
Eller säg ingenting alls.
I samma ögonblick som de fyrbenta kastade sig över tröskeln såg jag - precis nedanför trappen satt Samhällets Fiende No 1. GRANNENS KATT!!
På en bråkdel av en bråkdels sekund hade kattskrället snott iväg runt knuten, ginat över vårt s.a.s. jordgubbsland och satt sig i säkerhet på andra sidan staketet.
Och vad gjorde matten?
Matten gick in och skodde sig samt gick tyst och stilla ut och såg till att allt stod rätt till, dvs. att ingen hund hade en kattsvans i näbbet.
Men kattsvansen ringlade sig som ett yvigt frågetecken över huvudet på själva katten som satt i lugn och ro på sin egen farstutrapp, vänd mot oss men ivrigt sysselsatt med att tvätta framtassar och ansikte och inte det minsta lilla brydd om oss.
Det ska mera till än Tre Hungriga Vargar för att rubba den kissens självförtroende.
Den är crèmefärgad med bruna tassar och brunt runt litet nylle, samt brunt längst ut i yviga svansen.
Och den tycker om att leva farligt, uppenbarligen.
Hur som helst: man ska inte ropa "kom" i såna fall. Alltså om hunden sätter av rent på instinkt efter ett hastigt bortflyende byte, och på inhängnat område. Ropa inte "kom", för chansen att hunden tänker komma är så gott som obefintlig. Och har man EN gång låtit bli att komma på ett "kom", så kan man ju faktiskt göra det igen.
Över huvud taget skall man lura litet på vad man egentligen menar med kom-ordet. Jag är en riktig slarva själv - i bland kan kom betyda detsamma som "hit", ibland betyder det "håll dig litet mer i närheten", ibland betyder det "kom om du inte har nåt bättre för dig", eller i alla fall tolkar hundarna det så. Det är när de är ute och kvällsrastar i trädgården. Då kommer de inte in förrän det passar dem, oavsett hur jag stor och ropar.
För det mesta har jag ett litet inkallningssystem, nämligen "hit" betyder just hit, som på tävling, och används bara på tävling och träning för sådan. "Kom" betyder kom ända fram och sätt nosen mot min hand. "Häråt" betyder litet närmare tack, och "äsch, jag går in jag, men dörren är öppen" är vad jag säger när det är kvällsrastning på gång.
Just det där med att "kom" skall inbegripa en fysisk kontakt tycker jag är rätt bra, har man det som kriterium är det mindre lätt att börja slira på kriterierna.
Men i alla fall - vad man än använder: se till att MENA det och genomdriva det.
Eller säg ingenting alls.