Pelleskop-livet

Idag snöade det så man kunde storkna åt det.
Jag vill inte skriva så fula ord, men jag lämnar en tom rad här så kan läsaren själv fylla i tillämpliga vokabler:

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, nu har vi fått det ur vårt system, eller hur?
Därmed till saken: lillebrorsan!
Som skuttar!
I tröjan!

Tigern och jag for nämligen till klubben för att träna litet SERIÖST för en gångs skull. Strax hördes röster bak knuten, och vilka dök upp om inte Min Mamma, Min Pappa och Min (hund-)Lillebror! Jag höll på att sätta mig på ändalykten i modden - di bor ju trots allt dryga 4 mil härifrån!!!
Glad som en lärka blev jag förstås - så icke Tigern. Han ville inte alls ha nån morbror på turfen när han skulle Träna och vara Viktig Schäfer!!!
Ganska mkt fräs blev det, fast inte så illa menat.


eDeco_20110329224727 by annaodmann

Litet litet grann fick jag prova att bringa Broren att göra saker också - det gick minsann att få honom att rikta sitt hoppande över ett (lågt) hinder i stället för bara rätt upp, boing, boing, boing!
Sitt och stanna kvar började vi också helt försynt med, typ 13 cm avstånd i 2 sek, men det är vackert så. Huvudsaken var att han lyckades!
Och jag tyckte SÅ mycket om hans uppsyn i dessa små övningar - det där är min sju en hund som jag skulle kunna ha mycket kul med!!! Han är nog inte en sån som är tävlingsfärdig vid 10 månaders ålder (i så fall endast EM i studsning med rotation), men så småningom tror jag att han skulle kunna bli en stjärna!!
Rätt många pussar fick jag också.
Det brukar jag ALDRIG få av min tvåbenta bror...