Pelleskop-livet

Vid ganska gott lynne selade jag på mina glada små uroxar, klädde om mig själv och gav mig ut i solskenet.
Fem minuter senare halkade jag omkull, platt på rygg och TJONG! smackade bakhuvudet i asfalten!
Där blev jag liggande på rygg, i en massa vatten, medan jag funderade på livets intighet och sånt. Och om det fanns nån möjlighet att ta sig upp, eller om jag månne redan var avliden.
Den var jag inte, däremot var jag rätt yr i huvudet och grundligt blöt-i-byxan. Av vattenpölen, inte av bristande tätthållighet, måste jag understryka.
Men hundarna var glada och förväntansfulla så det var bara att traska vidare, det.



Kampråttan med expanderskaft. Prima vara!





Se så mycket barmark som har kommit fram!! Dessvärre ligger snön ordentligt djup på de flesta ställen - djupare än man i förstone tror.



Det var så solvarmt i backen så Ying bestämde sig för att ligga ner och gnaga. På bara marken! Medan matte hade hittat en bunt björkslanor att sitta på, lutad mot ett träd. Ty se det susade och svirrade i huvudet.



"Kines i motljus" heter denna komposition. Fin färg å himmelen!



Och denna heter: "dito"



Ying tyckte nog att jag blev sittandes för länge, för han började äta upp mitt postament!!





Tigger markerar att han minsann är jättesnäll och inte alls förstör mattes mysiga plats.



Faktiskt världens snällaste!!



Ying försöker knuffa ner mig från mitt högsäte.



Mattes experimentlusta vet inga gränser.



Inga som helst gränser, alltså.



Jazz tycker att vi övriga är pinsamma. Men det värmer gott om ryggen, det gör det.









Stort hövve, liten kropp.



Fina Jazzen vill ha godis.



- Mera godis, tack.



Ibland när man ropar så kommer Ying! Men oftast inte.

Jag klarade faktiskt hela promenaden, med ganska mycket sus i öronen och lätta synrubbningar.
Undrar just hur många hjärnceller som strök med i den där smällen...