Pelleskop-livet

Kanske är det våren som är på väg nu - eller också är det bara vintern som vilar sig en stund.
Jallaflall är det grått och slibbigt, fult helt enkelt. Finns inget bra promenadställe såna dar.
Igår förmiddags tog jag en långis runt på små regementsvägar och det hele.
Och Ying fick ha nomeselen och DRA.
Han är så duktig att dra Ying, det är uppenbarligen nåt han kan ta på allvar. Ibland kikar han liksom över axeln på oss bakomliggande och då ser han så busig fast uppmuntrande ut.





Det var precis runt noll så Jazz fick gå naken! Tigg var förstås också med men fastnade inte på bild. För en gångs skull.



Ett par kråkor följde med oss ett stycke av vägen. Mot grågrå himmel blev de och deras kraxande ganska kusligt. Jag började genast tralla på sången från Kråkguldet, och sen fortsatte jag med Huset Silfvercronas gåta.



Man kan som bekant inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Ingen risk med Ying, han ger sig aldrig.

När vi var nästan hemma gick vi på en smal upptrampad stig med bara otrampad snö i oändlighet till vänster om oss. Då gjorde jag ett litet test och kommenderade "vänster!". Ying vände på huvudet och såg glatt frågande ut: -Är det sant? MENAR du verkligen vänster?! Och det gjorde jag ju förstås - Ying satte i att bana väg som en hel liten plogarmada! Duktig liten buse!
Tigg och Jazz var inte fullt så nöjda, och sanningen att säga var det nästan så att jag ångrade mitt infall - det var rätt tungt att gå i modd upp till närapå höfthöjd!