Något om mig (favoritämne, förstås)
Jag ska berätta nånting, så kanske jag kan kasta bort det sen. Fast det tror jag knappt.
Alltså: när det gäller sånt som har med håret att göra, då är jag 8 år igen.
Jag avskyr att: borsta håret, sätta upp håret, tvätta håret, gå till frisören. På grund av det sistnämnda har jag hår i en längd nedom midjan. På grund av de tre första orsakerna VILL jag ha håret 2 cm långt och hårdpermanentat, typ. I små hårda sniglar, liksom.
När jag var 8 år rymde jag en gång till skogs, mitt i hårtvätten. Mellan inlöddring och sköljning lyckades jag slå mig fri och sprang över vägen, in i skogen. Jag vet inte hur länge jag var där, men jag minns att det kliade. Hellre det, dock, än fortsatt hårvård. Än idag vill jag springa till skogs när det drar ihop sig...
Så sent som i högstadiet trodde en vän en gång att jag hade jättestora mjäll i håret.
Hade jag ju inte, jag hade bara varit summarisk vid sköljningen...
Med tilltagande ålder har jag blivit kuvad så till vida att jag nu tvättar och sköljer ordentligt. Borstning sker däremot inte varje dag, inte. Bäst gillar jag att ha håret i knut, då kan man liksom glömma det, men knut i mössan... Nja, det går inget vidare. Det får bli en hatad fläta i stället.
Nog om detta.
Kvällspromenad i stället.
Det blev liksom en siffra åtta: först en mindre ögla med alla tre hundarna, sen inom och lämna av Jazz-Med-Foten, sen en större ögla med de två återstående mickaboerna.
Vicke murrker!
Titta, det är ju JAG!
Mot lodjursstället!
Inte oppetna i dag heller. Jag har läst att det i Amerrka säljes liksom små brynjor till mindre hundar, att bäras närmast kroppen när det flaneras i Central Park och dess motsvarigheter. Till skydd mot farliga bitande hundar. Kanske man skulle rekvirera en klassuppsättning såna via postorder?
Läskigt, va?
Och sen blev det ännu läskigare, när vi hade kommit hem.
För det var dags för mig att tvätta håret...
Alltså: när det gäller sånt som har med håret att göra, då är jag 8 år igen.
Jag avskyr att: borsta håret, sätta upp håret, tvätta håret, gå till frisören. På grund av det sistnämnda har jag hår i en längd nedom midjan. På grund av de tre första orsakerna VILL jag ha håret 2 cm långt och hårdpermanentat, typ. I små hårda sniglar, liksom.
När jag var 8 år rymde jag en gång till skogs, mitt i hårtvätten. Mellan inlöddring och sköljning lyckades jag slå mig fri och sprang över vägen, in i skogen. Jag vet inte hur länge jag var där, men jag minns att det kliade. Hellre det, dock, än fortsatt hårvård. Än idag vill jag springa till skogs när det drar ihop sig...
Så sent som i högstadiet trodde en vän en gång att jag hade jättestora mjäll i håret.
Hade jag ju inte, jag hade bara varit summarisk vid sköljningen...
Med tilltagande ålder har jag blivit kuvad så till vida att jag nu tvättar och sköljer ordentligt. Borstning sker däremot inte varje dag, inte. Bäst gillar jag att ha håret i knut, då kan man liksom glömma det, men knut i mössan... Nja, det går inget vidare. Det får bli en hatad fläta i stället.
Nog om detta.
Kvällspromenad i stället.
Det blev liksom en siffra åtta: först en mindre ögla med alla tre hundarna, sen inom och lämna av Jazz-Med-Foten, sen en större ögla med de två återstående mickaboerna.
Vicke murrker!
Titta, det är ju JAG!
Mot lodjursstället!
Inte oppetna i dag heller. Jag har läst att det i Amerrka säljes liksom små brynjor till mindre hundar, att bäras närmast kroppen när det flaneras i Central Park och dess motsvarigheter. Till skydd mot farliga bitande hundar. Kanske man skulle rekvirera en klassuppsättning såna via postorder?
Läskigt, va?
Och sen blev det ännu läskigare, när vi hade kommit hem.
För det var dags för mig att tvätta håret...