Vi hänger på golfbanan.
Idag blev det en sväng till golfbanan med terrioristerna.
Betty är litet större än Tigger nu.
Och jag lade märke till att när hon kom farandes och ville leva rövare och han vände undan huvudet så "lyssnade" hon på det och röjde själv ett tag.
Senare blev det litet hundbit, som vanligt, när Tiger hade tid.
Ganska mycket klättra på stenar blev det också, för det kan inte Betty än. Eller - hon KAN nog, men hon vet inte att hon kan. Därför tycker Tigger att det är särskilt roligt! Sitta däruppe i ensamt majestät, bli fotograferad och smaska godis. Prima liv!
En mindre prima sak är att Betty nu börjar bli väldigt duktig på att fånga godis när man kastar. Tidigare har jag kastat till henne, hon har fattat ungefär ingenting alls, och Tigg har plockat upp godiset från marken. Men nu börjar hon bli alert, och det kan nog vara en bra sak för Tiggers midjemått, det!
Bettys midjemått vet jag inget om, men jag vägde henne idag, hos veterinären: 9,5 kg väger hon, men hon är smärt som en vinthund.
Sen var det dags att fara hem och baka havrekex - årets stora tortyrsyssla. Ont i huvudet, kli på fingrarna, och en märkligt däst känsla. Det sistnämnda kommer sig av att degen är så förbaskat god, det övriga har sin orsak i ammoniak. Usch. Men goda blev de!
Porträtt av mina kaniner, typ.
Man vill väldigt gärna gå ut på alldeles tunn is. Men man får inte. Jobbigt läge.
Fideli blir randigare och randigare.
Vad har Tiger hittat, tro?
Vänta Tiger, jag kommer!!
Uppnos.
En mycket mycket liten sten. En KNALLE, rent av. På den vågar sig Betty upp.
Mattes prins!!
Farliga monster. Jojo. Så går det.
En jättejättestor sten!! Så stor att Tigger måste LYFTAS ner!!
Kolla lovikkavantarna.
Lilla piggelin.
Medge att ni är avundsjuka, allihopa! Visst vill alla ha en tiiidääääl!
Betty är litet större än Tigger nu.
Och jag lade märke till att när hon kom farandes och ville leva rövare och han vände undan huvudet så "lyssnade" hon på det och röjde själv ett tag.
Senare blev det litet hundbit, som vanligt, när Tiger hade tid.
Ganska mycket klättra på stenar blev det också, för det kan inte Betty än. Eller - hon KAN nog, men hon vet inte att hon kan. Därför tycker Tigger att det är särskilt roligt! Sitta däruppe i ensamt majestät, bli fotograferad och smaska godis. Prima liv!
En mindre prima sak är att Betty nu börjar bli väldigt duktig på att fånga godis när man kastar. Tidigare har jag kastat till henne, hon har fattat ungefär ingenting alls, och Tigg har plockat upp godiset från marken. Men nu börjar hon bli alert, och det kan nog vara en bra sak för Tiggers midjemått, det!
Bettys midjemått vet jag inget om, men jag vägde henne idag, hos veterinären: 9,5 kg väger hon, men hon är smärt som en vinthund.
Sen var det dags att fara hem och baka havrekex - årets stora tortyrsyssla. Ont i huvudet, kli på fingrarna, och en märkligt däst känsla. Det sistnämnda kommer sig av att degen är så förbaskat god, det övriga har sin orsak i ammoniak. Usch. Men goda blev de!
Porträtt av mina kaniner, typ.
Man vill väldigt gärna gå ut på alldeles tunn is. Men man får inte. Jobbigt läge.
Fideli blir randigare och randigare.
Vad har Tiger hittat, tro?
Vänta Tiger, jag kommer!!
Uppnos.
En mycket mycket liten sten. En KNALLE, rent av. På den vågar sig Betty upp.
Mattes prins!!
Farliga monster. Jojo. Så går det.
En jättejättestor sten!! Så stor att Tigger måste LYFTAS ner!!
Kolla lovikkavantarna.
Lilla piggelin.
Medge att ni är avundsjuka, allihopa! Visst vill alla ha en tiiidääääl!