Trotsåldern.
Lilla Kata Dahlström börjar komma i trotsåldern, tror jag.
Ibland när man tillhåller henne att icke äta ur andra matskålar, i synnerhet inte om någon annan redan äter därur, då svarar hon ackurat så här:
-DU bestämmer väl inte!!!
Eller som äldsta barnets skyddsling sa: -Du bist nicht der Bestimmer!
-Joru, för tänk då! svarar jag då, och sen är det inte mer med det.
Men det är rysligt sött med nosiga valpar - när de liksom börjar finna sin egen röst och vilja, och upptäcka att de kan stå på sig.
Det är inte så mycket att hetsa upp sig över, tycker jag. Man får helt enkelt välja sina strider. Har jag sagt nåt så är det så, och därför väljer jag ibland att inte säga nåt alls. Om jag vet med mig att jag inte orkar stå på mig.
Dock är det en ryslig tur att jag inte är pedant. Inte alls pedant, faktiskt.
Så det gör inte så mycket att valpen gör konfetti hela dagarna, ivrigt påhejad och delvis assisterad av ett gäng hängivna brorsor.
Ibland när man tillhåller henne att icke äta ur andra matskålar, i synnerhet inte om någon annan redan äter därur, då svarar hon ackurat så här:
-DU bestämmer väl inte!!!
Eller som äldsta barnets skyddsling sa: -Du bist nicht der Bestimmer!
-Joru, för tänk då! svarar jag då, och sen är det inte mer med det.
Men det är rysligt sött med nosiga valpar - när de liksom börjar finna sin egen röst och vilja, och upptäcka att de kan stå på sig.
Det är inte så mycket att hetsa upp sig över, tycker jag. Man får helt enkelt välja sina strider. Har jag sagt nåt så är det så, och därför väljer jag ibland att inte säga nåt alls. Om jag vet med mig att jag inte orkar stå på mig.
Dock är det en ryslig tur att jag inte är pedant. Inte alls pedant, faktiskt.
Så det gör inte så mycket att valpen gör konfetti hela dagarna, ivrigt påhejad och delvis assisterad av ett gäng hängivna brorsor.