Pelleskop-livet

(Tänk ändå, så många floskler man kan haspla ur sig på engelska. Fler än på svenska. Säger det nåt om språken eller om oss som språkare?)

Fast det skall inte handla om sanningen per se, utan om sanningen i form av ett namn.
Jag har fått en känsla av att nånstans därute finns Det Perfekta Hundnamnet. Det allomfattande, lättsagda, lätthörda, som fångar hela hundens personlighet och hela min känsla för hunden och - hela allt, typ.

Men jag kan inte få fatt på det!

Man får nöja sig med närapå riktiga namn.

Av mig uppskattade namn på hundar jag känner eller känner till är bland andra:

Pansar
Kaktus
Brinna
Nysa
Dundra
Bandit
Buller
Gramse

Mina egna hundars namn är jag nöjd med. Jazz var färdignamnad när han kom, men det kunde inte ha varit bättre, Ying sitter som en smäck och Tiiiiger resp. Tigg är som hittat.

Namnet ska ju dels passa hunden, fast kanske inte så direkt som man kan tro, och så ska det vara lätt att säga på olika sätt. Gärna också lätt att länga eller korta, variera.

Det allra bästa hundnamnet i min flock var ändå Peppar - det var så PERFEKT. -Pepp! är genomträngande och "peppigt", det fortar på. Man kan kalla honom pepparkakan, pepparkornet, Peppar Pillerill, Pepito och allt man vill. Och han var väldigt pepprig, lilla grabben.
Hans uppfödare tyckte bestämt att jag skulle kalla honom Anders, eller åtminstone Andy men det var bara så fel på den hunden. Hon fick ge sig.

Jag tycker det är litet småtrist att staffar nästan "ska" ha människonamn. Det blir litet löjligt med alla Barbro och Göran och Lajla. Att inte tala om Staffan!!!
Fast Ola tycker jag skulle kunna vara ett fint namn, om det inte var för det där med Apan Ola.
Om apor tycker jag inte.

Sen måste man ju tänka: har hunden själv ett eget namn, fått av sin mamma eller bara fått? Eller har hunden hittat på själv? Vad kallar hundarna varandra sinsemellan? Tiger kanske heter Lars-Åke i Yings värld, och Ying heter kanske Krusmynta. Kanhända att alla andra hundar vet att Jazz heter Kapten Fia!!!

Begrunda TS Eliots tankar kring kattnamn - en lång drapa, men den slutar så här:

But above and beyond there's still one name left over,
And that is the name that you never will guess;
The name that no human research can discover--
But THE CAT HIMSELF KNOWS, and will never confess.
When you notice a cat in profound meditation,
The reason, I tell you, is always the same:
His mind is engaged in a rapt contemplation
Of the thought, of the thought, of the thought of his name:
His ineffable effable
Effanineffable
Deep and inscrutable singular Name.



Tänk efter nu - vad tror du att Din Hund heter EGENTLIGEN?