Surögd
Intressant det här med allergi.
Man har en make som blänger surt på all flora som ev. kommer inomhus. En liten nätt hyacint i advent renderar mig sådana blickar att all ev. julstämning flyktar.
En gång fick jag en bukett liljekonvaljer av maken - det var när låg nyförlöst och gråtmild på BB med första lilla barnet. På den tiden kom fäderna blott upp på besöktstiden och mödrarna kvarstannade i 3 dygn. Därmed fick jag tid att snusa liljekonvaljedoft utan att störas av den nyvordne faderns demonstrativa nysningar.
Man har ävensom ett litet uselt barn som är allergisk mot litet diverse. Vilket den här onaturliga modern alltid glömmer. Jag försöker mata lilla minstingen med nötter och morötter och äpplen och björkpollen - eller kanske inte precis MATA med pollen, men jag glömmer i alla fall.
Nu plötsligt har jag själv gått och drabbats av vår-sjuka: ögonen är mindre och grisrosare än vanligt, det nyses och tycks synd om sig nåt så in i baljan.
Och alla träd och buskar har luddiga hängen och grejs - det kliar i ygena bara man ser dem på bild.
Det är rätt rart, faktiskt. Liksom en liten gemenskap.
Vi Allergiker. Det låter det.
Eller också är jag bara litet förkyld, vad vet jag.
Huvudsaken är att det är synd om mig, och att alla vet om det.
Man har en make som blänger surt på all flora som ev. kommer inomhus. En liten nätt hyacint i advent renderar mig sådana blickar att all ev. julstämning flyktar.
En gång fick jag en bukett liljekonvaljer av maken - det var när låg nyförlöst och gråtmild på BB med första lilla barnet. På den tiden kom fäderna blott upp på besöktstiden och mödrarna kvarstannade i 3 dygn. Därmed fick jag tid att snusa liljekonvaljedoft utan att störas av den nyvordne faderns demonstrativa nysningar.
Man har ävensom ett litet uselt barn som är allergisk mot litet diverse. Vilket den här onaturliga modern alltid glömmer. Jag försöker mata lilla minstingen med nötter och morötter och äpplen och björkpollen - eller kanske inte precis MATA med pollen, men jag glömmer i alla fall.
Nu plötsligt har jag själv gått och drabbats av vår-sjuka: ögonen är mindre och grisrosare än vanligt, det nyses och tycks synd om sig nåt så in i baljan.
Och alla träd och buskar har luddiga hängen och grejs - det kliar i ygena bara man ser dem på bild.
Det är rätt rart, faktiskt. Liksom en liten gemenskap.
Vi Allergiker. Det låter det.
Eller också är jag bara litet förkyld, vad vet jag.
Huvudsaken är att det är synd om mig, och att alla vet om det.