Jack Russell-problematiken
Ni vet hur det är med länktips och klickbara saker hit och dit: rätt som det är hamnar man på nåt.
Av nån anledning ramlade jag in på en snutt från TV4, med Fredrik Steen. Klippet finns här om nån orkar titta.
Själv hoppade jag till inför påståendet att Jack Russell tillhör de allra svåraste raserna att hantera! (Och sög förstås i mig att om man kan fostra en sån, då är man DUKTIG.)
Bläddrar man vidare bland seriösa russellsidor så kan man raskt slå fast att det fattas INTE information om hurdana russlare är - eller kan vara.
De är "små brukshundar". De är ursprungligen grytterrier/ råttjägare och används fortfarande som "arbetande hundar" - därmed är de hundar som behöver mycker aktivering och stimulans. De är inte något bra val för den som söker en liten behändig soffvärmare. Därmed inte sagt att inte en russlare kan vara en del allra som bästa lilla soffvärmare - också.
I alla fall - det är synd att så många skaffar JRT utan att läsa på.
Synd att se så många russlare bjäbba sig fram genom livet, sneda i hela kroppen av att streta i koppel.
Trist för ägaren och oerhört sorgligt för hunden.
En något-så-när fostrad russlare är den bästa lilla kompis man kan ha; verkligen en den moderna tidens lilla brukshund. Kan allt (nästan), vill allt (och litet till), tar ingen plats. Frisk. Billig i drift. Lättskött päls.
En uttråkad russlare är ganska hemsk att råka, men framför allt måste man tycka synd om den.
Och SÅ himla jobbigt behöver det inte vara!
Den här russlaren:
Alltså, den här russlaren, fotograferad för ung. 30 sekunder sedan, har idag:
- tagit en promenad à 90 minuter
- letat apelsin i bottenvåningen (för jag tyckte att apelsiner luktar mycket och bra, men är inte ett primärt sökmål för en hungrig hund)
- tiggt mattes lunch (Tigger får tigga - bra aktivering. Däremot får han inte alltid smaka)
- städat litet
- gnagt litet på ett gammalt märgben
- knyckt sockorna från mina fötter några gånger
- plockat upp pennor som jag tappar på golvet.
Av nån anledning ramlade jag in på en snutt från TV4, med Fredrik Steen. Klippet finns här om nån orkar titta.
Själv hoppade jag till inför påståendet att Jack Russell tillhör de allra svåraste raserna att hantera! (Och sög förstås i mig att om man kan fostra en sån, då är man DUKTIG.)
Bläddrar man vidare bland seriösa russellsidor så kan man raskt slå fast att det fattas INTE information om hurdana russlare är - eller kan vara.
De är "små brukshundar". De är ursprungligen grytterrier/ råttjägare och används fortfarande som "arbetande hundar" - därmed är de hundar som behöver mycker aktivering och stimulans. De är inte något bra val för den som söker en liten behändig soffvärmare. Därmed inte sagt att inte en russlare kan vara en del allra som bästa lilla soffvärmare - också.
I alla fall - det är synd att så många skaffar JRT utan att läsa på.
Synd att se så många russlare bjäbba sig fram genom livet, sneda i hela kroppen av att streta i koppel.
Trist för ägaren och oerhört sorgligt för hunden.
En något-så-när fostrad russlare är den bästa lilla kompis man kan ha; verkligen en den moderna tidens lilla brukshund. Kan allt (nästan), vill allt (och litet till), tar ingen plats. Frisk. Billig i drift. Lättskött päls.
En uttråkad russlare är ganska hemsk att råka, men framför allt måste man tycka synd om den.
Och SÅ himla jobbigt behöver det inte vara!
Den här russlaren:
Alltså, den här russlaren, fotograferad för ung. 30 sekunder sedan, har idag:
- tagit en promenad à 90 minuter
- letat apelsin i bottenvåningen (för jag tyckte att apelsiner luktar mycket och bra, men är inte ett primärt sökmål för en hungrig hund)
- tiggt mattes lunch (Tigger får tigga - bra aktivering. Däremot får han inte alltid smaka)
- städat litet
- gnagt litet på ett gammalt märgben
- knyckt sockorna från mina fötter några gånger
- plockat upp pennor som jag tappar på golvet.