Pelleskop-livet

I morgon är det dags för den här lilla matten att traska in i Verkligheten.
Det känns ganska kusligt, på flera plan.
Dels måste jag gå upp i faktiska Ottan, alltså inte ottan kl. 9 utan fastmera ottan kl. halvsju, typ. Urp!!
Och inte bara upp, utan UT också! Alltså med les chiots. Och vad tror ni att de i sin tur säger om att bli uppdragna ur sköna sängvärmen och ut i kalla blötan medan det fortfarande är mörkt ute? Med tanke på vad Jazz sa åt mig idag mitt på dagen när det var dags att gå ut så är det nog bäst att jag anbringar öronproppar innan jag pratar med honom i morgon bitti...
Sen ska jag alltså ut i verkligheten, minsta barnet blir ansvarig för inlåsning av hundar, matte måste ila hem på lunchen o rasta hundar och kommer hem igen först efter klockan fyra!
Gah!
Tror ni att vi överlever, allahopa?
I så fall kör vi vidare, men på torsdag är Maken hemjobbande på förmiddagen och på eftermiddagen kommer Äldsta Barnet hem, så då blir i alla fall hundarna väl omhändertagna.
Och på fredag är ÄB fortfarande hemma och MB kommer hem tidigare.

Och sen får vi hämta andan över helgen, innan det på måndag är dags för sista spurten.
För den här gången.

Hjälp, jag som bara vill vara hemma.