Pelleskop-livet

Ibland, ganska ofta faktiskt, tycker jag att jag måste vila middag en stund.
Trött i kroppen, eller i huvudet, eller frusen. Eller bara litet latoxig. Litet utsträckning på min säng är i alla fall bästa kuren.
I vanlig ordning lägger sig Tiger uppe vid min vänstra sida, med huvudet på kudden och kroppen liksom slafsigt utsträckt.
Och sen ligger vi där och småkikar på varandra.
Jag ser hur hans ögonlock blir tyngre och blinkningarna längre.
Och så känner jag hur mina blinkningar blir allt längre.
När jag tittar till igen ligger Tigern och tittar tillbaka.
Så blir vi tröttare i ögonen igen.
Så där håller vi på, Tigern och jag.
Nos mot nos, nästan.
Och kikar in i varandras ögon.
Det är rätt vackert.