Skamligt!
Som matte till en "kamphund" tvingas man med tiden utveckla en utomordentligt hård hud. Annars står man helt enkelt inte ut.
Jag har med tiden blivit ganska avtrubbad och bryr mig för det mesta inte, men om man tänker på vad folk kan säga till mig när jag kommer traskande med lilla Peppar i koppel, och så sätter man in en annan hundras i stället - då kan man undra om folk inte har nån hyfs alls längre!
Det är ju en sak att det finns allmänna hundhatare, som alltid är på en och tjatar om bajspåsar och skäll och sånt. Och så de som är rädda för hundar, det måste man ta på allvar för det är inget att bara vifta bort. Rädslor är hemska, och att hunden inte är farlig alls hör inte dit. Tro mig, jag var paniskt rädd för vanliga fjärilar förut!
Men i alla fall: kommer du med en staffe eller amstaff eller pitbull eller nåt ditåt, då är det visst fritt fram!
De som inte är direkt otidiga nöjer sig med att tala om för mig att min hund kan låsa sina käkar, att han kanske VERKAR snäll men instinkterna kommer att ta över och då kan han kasta sig över mig när jag sover. Och bita ihjäl mig! Att hundar som ser en i ansiktet alltid är mordiska. Att såna hundar är förbjudna på alla utställningar och tävlingar...
En hel massa nöjer sig inte med goda råd och "fakta" utan skriker och svär direkt:
Hur f-n kan en vuxen människa skaffa en sån hund?!!
Dra åt h*vete med ditt förb*de monster!
Lika j*la elak som ful!
Både du och din hundj*vel borde skjutas!
Japp, så är det. Kanske inte dagligen, men i alla fall några gånger per månad.
Och detta alltså utan att hunden ens har tittat på vederbörande!!
Och sånt bara TAR man, för det mesta! Det är ju ärekränkning, eller...?
Så här ser han ut just precis nu, det j*la lilla monstret:
Jazz ligger på min säng så därför har Ying tagit Peppars bädd och därmed har Peppar nödgats krypa ihop i Tiggers lilla bo. Och Tigger fick ta Yings säng. Och jag sitter på golvet, som vanligt. Utan att Peppar har försökt döda mig. Hittills.
Jag har med tiden blivit ganska avtrubbad och bryr mig för det mesta inte, men om man tänker på vad folk kan säga till mig när jag kommer traskande med lilla Peppar i koppel, och så sätter man in en annan hundras i stället - då kan man undra om folk inte har nån hyfs alls längre!
Det är ju en sak att det finns allmänna hundhatare, som alltid är på en och tjatar om bajspåsar och skäll och sånt. Och så de som är rädda för hundar, det måste man ta på allvar för det är inget att bara vifta bort. Rädslor är hemska, och att hunden inte är farlig alls hör inte dit. Tro mig, jag var paniskt rädd för vanliga fjärilar förut!
Men i alla fall: kommer du med en staffe eller amstaff eller pitbull eller nåt ditåt, då är det visst fritt fram!
De som inte är direkt otidiga nöjer sig med att tala om för mig att min hund kan låsa sina käkar, att han kanske VERKAR snäll men instinkterna kommer att ta över och då kan han kasta sig över mig när jag sover. Och bita ihjäl mig! Att hundar som ser en i ansiktet alltid är mordiska. Att såna hundar är förbjudna på alla utställningar och tävlingar...
En hel massa nöjer sig inte med goda råd och "fakta" utan skriker och svär direkt:
Hur f-n kan en vuxen människa skaffa en sån hund?!!
Dra åt h*vete med ditt förb*de monster!
Lika j*la elak som ful!
Både du och din hundj*vel borde skjutas!
Japp, så är det. Kanske inte dagligen, men i alla fall några gånger per månad.
Och detta alltså utan att hunden ens har tittat på vederbörande!!
Och sånt bara TAR man, för det mesta! Det är ju ärekränkning, eller...?
Så här ser han ut just precis nu, det j*la lilla monstret:
Jazz ligger på min säng så därför har Ying tagit Peppars bädd och därmed har Peppar nödgats krypa ihop i Tiggers lilla bo. Och Tigger fick ta Yings säng. Och jag sitter på golvet, som vanligt. Utan att Peppar har försökt döda mig. Hittills.