Tävlingsrapport
Om man tänker sig en ålderstigen pastor, på landet, i svartvitt. Som cyklar på trehjulig cykel runt till sina församlingsbor, som förlägger sina brillor och som alltid är ute i sista minuten med att färdigställa predikan. Om man tänker sig att en sådan pastor anbringar cykelklämmorna, kavar sig upp på sadeln, sätter händerna på styret - jag tror att han ska hem till mor Hilma i Backtorpet, gumman är för skröplig för att ta sig till kyrkan men blir så glad om hon får sig ett gudsord på aftonen och pastorn är av den sorten som värnar om sin flock, ja en riktig Herde - ja i alla fall, pastorn har satt sig på sadeln och lagt händerna på styret när plötsligt - kabong! - trehjulingen förvandlas till en superservovärstingracerbil!! Minsta åtgärd från pastorn; broms, gas eller styrning, bringar fordonet att bete sig som...
SOM TIGER IDAG PÅ TÄVLINGEN!!
Ja alltså - först var det lugnt, vi var i fiiiin form, Tigern och jag.
Sen såg jag domarn. Jag trodde först att nån hade hämtat sin åldrige farfar på hemmet för att gubben skulle få litet skoj. Det var Världens Äldsta Domare!
Sen måste vi klättra över ett elstängsel när vi skulle gömma oss under platsliggningen. Jag är rädd elstängsel, som norrlänningen säger. Elstängsel + invärtes elverk = DÅLIGT.
Sen kom jag tillbaks från platsliggningen och ser en liten vit kanin sittandes i gröngräset. Just, sittandes. Suck.
Sen var vi nr 1 och det tyckte jag var bra. Och sen var det inget mer som var bra.
Fritt följ: vadå? hurdå? varfördå? vartdå? närdå? hurdådå? Domaren gav oss en 8 och det får vi betrakta som en för tidig julklapp.
Och sen var hunden liksom VILD - hoppade och for och sprang och klättrade på tävlingsledaren och bara jag tittade åt ett håll så for han iväg däråt, och full fart tillbaka och hoppa på matte och...
Jag hade fullt sjå att hålla ordning på hunden UTAN att han skulle hoppa och bita mig i magen som han gör när han är så överladdad. Vågade inte ens tro att han la sig under gång, men det gjorde han.
Rutan då? Jo nog hade han sug, alltid! Jag siktade in honom men tyckte jag fick klen respons så jag siktade och riktade litet till. Då drog han iväg! Jag kallade in och när sen jag kommenderade så gjorde han det så superbra, klockren 10 - om det inte hade varit för tjyven... Vi fick 7,5.
I apporteringen ställde han sig upp, men stod stilla, när jag kastade. 7,5.
Inkallning med ställande fick ta ett extra kommando. Fjärren var superbäst, 10. Hoppet litet snett tillbaka 9,5.
Så för detta genomuschliga program lyckades vi få 152,5 poäng. Och det märkliga är, att hade han bara legat still hela tiden (han satte sig efter 2 minuter, så det går väl åt rätt håll...) så hade vi klarat första priset med ganska god marginal. Va!
Nå - till nästa tävling blir det en mils springtur ett par timmar före uppställning. Eller också en liten bytta kloroform i byxfickan.
SOM TIGER IDAG PÅ TÄVLINGEN!!
Ja alltså - först var det lugnt, vi var i fiiiin form, Tigern och jag.
Sen såg jag domarn. Jag trodde först att nån hade hämtat sin åldrige farfar på hemmet för att gubben skulle få litet skoj. Det var Världens Äldsta Domare!
Sen måste vi klättra över ett elstängsel när vi skulle gömma oss under platsliggningen. Jag är rädd elstängsel, som norrlänningen säger. Elstängsel + invärtes elverk = DÅLIGT.
Sen kom jag tillbaks från platsliggningen och ser en liten vit kanin sittandes i gröngräset. Just, sittandes. Suck.
Sen var vi nr 1 och det tyckte jag var bra. Och sen var det inget mer som var bra.
Fritt följ: vadå? hurdå? varfördå? vartdå? närdå? hurdådå? Domaren gav oss en 8 och det får vi betrakta som en för tidig julklapp.
Och sen var hunden liksom VILD - hoppade och for och sprang och klättrade på tävlingsledaren och bara jag tittade åt ett håll så for han iväg däråt, och full fart tillbaka och hoppa på matte och...
Jag hade fullt sjå att hålla ordning på hunden UTAN att han skulle hoppa och bita mig i magen som han gör när han är så överladdad. Vågade inte ens tro att han la sig under gång, men det gjorde han.
Rutan då? Jo nog hade han sug, alltid! Jag siktade in honom men tyckte jag fick klen respons så jag siktade och riktade litet till. Då drog han iväg! Jag kallade in och när sen jag kommenderade så gjorde han det så superbra, klockren 10 - om det inte hade varit för tjyven... Vi fick 7,5.
I apporteringen ställde han sig upp, men stod stilla, när jag kastade. 7,5.
Inkallning med ställande fick ta ett extra kommando. Fjärren var superbäst, 10. Hoppet litet snett tillbaka 9,5.
Så för detta genomuschliga program lyckades vi få 152,5 poäng. Och det märkliga är, att hade han bara legat still hela tiden (han satte sig efter 2 minuter, så det går väl åt rätt håll...) så hade vi klarat första priset med ganska god marginal. Va!
Nå - till nästa tävling blir det en mils springtur ett par timmar före uppställning. Eller också en liten bytta kloroform i byxfickan.