Jag är allergisk!
Idag nödgades jag ha att göra med en liten familj. Mamman gick bra, och pappan var alla tajders, men så hade di en onge. Usch.
Varför får man inte ta med sig hundar på alla möjliga ärenden när det går finfint att ta med sig ettåriga människobarn som uppför sig oerhört mycket illare än varje normal vovve? Och är till och med mindre rumsrena än T*g*r (vi får inte prata om sånt, säger herrn i fråga).
-Ursäkta, men jag är oerhört allergisk. Kan ni vara snälla och ta ut barnet! ska jag börja säga. Eller kanske att jag är barnrädd, för det är jag också.
Nu gör jag i stället så att jag låtsas att barnet inte finns. Om jag inte tvingas se direkt på det så är det inte så hemskt.
Mötet avslutades i alla fall med att jag hittade en cane corso i en biabädd - den tillhörde "chefen", fast denne sa att det var en "kejn kårs", haha! Åtta månader, Wilma till namnet och alldeles ljufvelig att skåda och pussa på. Alltså hunden, inte chefen. Obs obs.