"Favorit" i repris.
För jämnt ett par år sen, just i månaden juni, nödgades jag offentliggöra: Jag har hamnat på sjukhus.
Och nu har jag gjort det igen.
Man frågar sig VARFÖR? Alltså varför just juni? Varför inte januari-februari-mars, nånstans?
Suck.
Men lilla Hierttat sköter sig finfint, den här gången är det mittregionen som är kaputt.
Och att i den svenska sjukvården vara en Buk, det är inte alls lika hippt som att vara ett Hjärta. I synnerhet inte som att vara den avgudade överläkarens alldeles speciella intressehjärta att tala om på Internationella Konferenser Och Kongresser.
Nå - jag klagar inte på vården, men jag klagar på mitt måndagsexemplar till kropp. Fabrikationsfel, undrar om garantin fortfarande gäller. Tillverkaren borde återta produkten såsom varande bristfällig.
I alla fall - en dryg vecka haver jag motvilligt tillbragt å anstalten, idag fick jag komma hem för ett dygns permission. Och nu håller jag tummarna så di blånar för att jag ska släppas ut på rikt nu i veckan. Det borde nog fotfolket därstädes också hålla tummarna för; annars lär jag bli besvärlig. Finns det sånt som Sjukvårdshaverister? I så fall sällar jag mig till dem.
Men nu är jag glad över att ha åtminstone en sovning kvar här hemma innan jag måste dädan igen. Man får vara glad för det lilla!
Vi hörs!
Och nu har jag gjort det igen.
Man frågar sig VARFÖR? Alltså varför just juni? Varför inte januari-februari-mars, nånstans?
Suck.
Men lilla Hierttat sköter sig finfint, den här gången är det mittregionen som är kaputt.
Och att i den svenska sjukvården vara en Buk, det är inte alls lika hippt som att vara ett Hjärta. I synnerhet inte som att vara den avgudade överläkarens alldeles speciella intressehjärta att tala om på Internationella Konferenser Och Kongresser.
Nå - jag klagar inte på vården, men jag klagar på mitt måndagsexemplar till kropp. Fabrikationsfel, undrar om garantin fortfarande gäller. Tillverkaren borde återta produkten såsom varande bristfällig.
I alla fall - en dryg vecka haver jag motvilligt tillbragt å anstalten, idag fick jag komma hem för ett dygns permission. Och nu håller jag tummarna så di blånar för att jag ska släppas ut på rikt nu i veckan. Det borde nog fotfolket därstädes också hålla tummarna för; annars lär jag bli besvärlig. Finns det sånt som Sjukvårdshaverister? I så fall sällar jag mig till dem.
Men nu är jag glad över att ha åtminstone en sovning kvar här hemma innan jag måste dädan igen. Man får vara glad för det lilla!
Vi hörs!