Ja må han leva!!
HURRAAAAA! skriker Jazz-bacillen, ensmöjda storebror som fyllde hela FEM år igår!
Tänk vad tiden går, jag tycker det var alldeles nyss som jag hämtade hem den lilla kusen. Ända till Vara fick jag åka, och det var ändå inte långt för han är ju bevars lundensare, vår lilla röding. Den lärde från Lund, kallar han sig själv eftersom han tror att han vet allting. I alla fall vet bättre än alla andra.
Han-som-bestämmer-draget lär han ha ärvt av far sin, medan gosedjuret sans limits brås på sin lilla mamma.
Det KAN ju tänkas att nån vill klia en liten hund litet grann - alltid redo!
Nånting som Jazzen inte gillar, det är att få en kamera upptryckt i nosen. Han tar till alla lugnande signaler han har i hela registret för att man ska sluta glo honom rätt i plytet.
Snygga tänder. Men nu var det läääänge sen jag blev biten och började bloga.
Snygga hartassar.
När man har födelsedag får man provsmaka precis allting, hur mycket som helst.
Ge mig mer, dumma unge, DU fyller inte år, det är JAG som fyller år!!
Varmt och skönt var det som synes på Jazzens stora dag, inte ens den lilla fryslorten kunde klaga.
Nu håller vi tummarna för att den lilla grodan verkligen ska leva i (minst) hundra år!