Tack, det räcker så.
När det var dags för förmiddagspromenaden var det 22 grader kallt. Knappt värt besväret att hyttla på sig termobrallor och hela alltet för att rasta hundarna i 10 minuter - de fick vackert springa ut i trädgården på egen hand i stället. Alldeles omgående ville de komma in igen. Särskilt Jazz förstås, arma kråka!
Men som de här små kusarna blir ackurat som småungar i uppevila när de inte aktiveras - alltså leker, leker mera, leker ännu mera och så slutar det med att nån blir ledsen - så fick jag ta till knepet att låta dem jobba för brödfödan. En i taget, för undvikande av alla misshälligheter. Det projektet tog mig två timmar, men så var vi också trötta allihopa sen!
Det här gjorde vi:
Peppar: en första duvning i skallgivning. Det gick riktigt bra faktiskt. Delvis för att minsta barnet har lärt honom "vad säger mördarhundarna?" - och då svarar Pepp med "bjiff", ungefär. Så därifrån till mera maskulina tongångar är det inte såååå långt. Vidare backa, många många steg. Växling mellan stå och ligg. Om han får göra det på eget bevåg gör han det helt perfekt, men när jag lägger på kommando blir det alltid nåt litet steg, framåt eller bakåt. Mera grundträning med tyst morsa, alltså. Sen litet nosövningar - leta efter en viss boll. Svårt, livat och avklarat. I det sammanhanget blir det ju också litet ligga kvar med osynlig matte - alla små bidrag till den säkerheten är bra. Och slutligen springa ut till target samt en massa ingångar till fotposition.
Tigger: fick sin andra lektion i skall, vi började igår kväll. Vi rör oss sakta från gnäll via knorr, gny, kvack, jam och skrik mot nåt enstaka boff och till och med ett litet gläfsliknande läte. Puh! Men då hade både jag och övriga familjen ont i såväl öron som huvud. Växlingar mellan ligg och stå här också, samma problem som Peppar, vilket torde indikera att problemet, det är jag. Backa ser skojigt ut när Tigern gör det - han minner om en kackerlacka på uppåttjack, som dessutom är vilse i tillvaron. Samma uppletande som Peppar, med samma kvarliggning. Snabba ställanden vid inkallning eller när matte traskar baklänges - för inkallning med ställande måste vi börja från början med, det är helt fördärvat. Kryp - Tigg har börjat krypa framåt så fort jag kommenderar, i stället för att bara hålla sig liggande vid min sida. Så nu klickar jag för att han lägger sig och tittar upp på mig. Jag vill ha hans huvud högt för att han inte skall hysta upp rumpan i stället. Och så ett gäng fotpositioner, förstås.
Ying: här gäller det att hålla sig i skinnet och göra mycket mycket färre repetitioner än vad jag vill och än vad jag har gjort med Pepp och Tigg. Vi började med fot; stegförflyttningar och vinklar. Ying var väldigt på hugget och hela tiden beredd på ett sättande, läggande eller en sväng. Snyggt! Springa och trampa på target var mycket uppskattat i dag - Ying gjorde nästan hål i golvet med sina rivstarter! Litet apportträning: sitta still med apporten framför nosen, ta apporten, hålla apporten - alla varianter. Han har väldigt sug på apportbocken och börjar klättra på mig så fort jag tar fram den. För Yings del blev det sen litet sökövningar (dock ingen sån där modern flying - det finns gränser för vad huset kan rymma!): först fick äldsta barnet springa upp på övervåningen med godis och Ying fick springa upp och äta. Sen fick samma barn gå upp med godis samt slangbit (=sökrulle), Ying letade, hittade, tog rullen och sprang till matte, fick lagomt beröm och tog med matte upp igen samt åt upp godiset. Strålande! Sen den sista övningen igen med minsta barnet, lika strålande igen. Sen lekte vi litet livsfarlig kamphund med en tross - Ying studsade och morrade på det mest horribla sätt - och sen bestämde vi att det fick räcka, medan det fortfarande var väldigt skojigt.
Sist men inte minst - Jazz: jag lurte på att börja med skall på honom också, men det ville bara bli litet suckar så det gav jag tusan i. I stället började jag klicka för att han grävde i mattan, det kan vara ett bra kommando så småningom om man vill reta nån med känsliga mattor eller snygga rabatter. Targettramp var skojigt och lätt. Backa kan han göra nästan hur långt som helst, så jag satte ihop en serie med backa - snurr - backa och sen klick och godis och det gick bra. Slalom kors och tvärs med belöningen i efterhand för att Jazzen ska tänka mer på vad han gör och mindre på godis. Fotingångar. Leta husses toffla. DET var svårt - leta inomhus betyder för Jazz bara en sak: leta godis. Men till slut gick det upp en talgdank. Slutligen ganska mycket "coola ner", vilket betyder ungefär "ligg död" (fast det låter så otäckt, tycker jag). Var och en som har haft kontakt med en dvärgpinscher av normalkaliber torde inse att detta att coola ner för honom är ungefär lika svårt som... tja, jättesvårt, helt enkelt.
Och sen, sen sänkte sig lugnet över vår lilla stuga!
Men som de här små kusarna blir ackurat som småungar i uppevila när de inte aktiveras - alltså leker, leker mera, leker ännu mera och så slutar det med att nån blir ledsen - så fick jag ta till knepet att låta dem jobba för brödfödan. En i taget, för undvikande av alla misshälligheter. Det projektet tog mig två timmar, men så var vi också trötta allihopa sen!
Det här gjorde vi:
Peppar: en första duvning i skallgivning. Det gick riktigt bra faktiskt. Delvis för att minsta barnet har lärt honom "vad säger mördarhundarna?" - och då svarar Pepp med "bjiff", ungefär. Så därifrån till mera maskulina tongångar är det inte såååå långt. Vidare backa, många många steg. Växling mellan stå och ligg. Om han får göra det på eget bevåg gör han det helt perfekt, men när jag lägger på kommando blir det alltid nåt litet steg, framåt eller bakåt. Mera grundträning med tyst morsa, alltså. Sen litet nosövningar - leta efter en viss boll. Svårt, livat och avklarat. I det sammanhanget blir det ju också litet ligga kvar med osynlig matte - alla små bidrag till den säkerheten är bra. Och slutligen springa ut till target samt en massa ingångar till fotposition.
Tigger: fick sin andra lektion i skall, vi började igår kväll. Vi rör oss sakta från gnäll via knorr, gny, kvack, jam och skrik mot nåt enstaka boff och till och med ett litet gläfsliknande läte. Puh! Men då hade både jag och övriga familjen ont i såväl öron som huvud. Växlingar mellan ligg och stå här också, samma problem som Peppar, vilket torde indikera att problemet, det är jag. Backa ser skojigt ut när Tigern gör det - han minner om en kackerlacka på uppåttjack, som dessutom är vilse i tillvaron. Samma uppletande som Peppar, med samma kvarliggning. Snabba ställanden vid inkallning eller när matte traskar baklänges - för inkallning med ställande måste vi börja från början med, det är helt fördärvat. Kryp - Tigg har börjat krypa framåt så fort jag kommenderar, i stället för att bara hålla sig liggande vid min sida. Så nu klickar jag för att han lägger sig och tittar upp på mig. Jag vill ha hans huvud högt för att han inte skall hysta upp rumpan i stället. Och så ett gäng fotpositioner, förstås.
Ying: här gäller det att hålla sig i skinnet och göra mycket mycket färre repetitioner än vad jag vill och än vad jag har gjort med Pepp och Tigg. Vi började med fot; stegförflyttningar och vinklar. Ying var väldigt på hugget och hela tiden beredd på ett sättande, läggande eller en sväng. Snyggt! Springa och trampa på target var mycket uppskattat i dag - Ying gjorde nästan hål i golvet med sina rivstarter! Litet apportträning: sitta still med apporten framför nosen, ta apporten, hålla apporten - alla varianter. Han har väldigt sug på apportbocken och börjar klättra på mig så fort jag tar fram den. För Yings del blev det sen litet sökövningar (dock ingen sån där modern flying - det finns gränser för vad huset kan rymma!): först fick äldsta barnet springa upp på övervåningen med godis och Ying fick springa upp och äta. Sen fick samma barn gå upp med godis samt slangbit (=sökrulle), Ying letade, hittade, tog rullen och sprang till matte, fick lagomt beröm och tog med matte upp igen samt åt upp godiset. Strålande! Sen den sista övningen igen med minsta barnet, lika strålande igen. Sen lekte vi litet livsfarlig kamphund med en tross - Ying studsade och morrade på det mest horribla sätt - och sen bestämde vi att det fick räcka, medan det fortfarande var väldigt skojigt.
Sist men inte minst - Jazz: jag lurte på att börja med skall på honom också, men det ville bara bli litet suckar så det gav jag tusan i. I stället började jag klicka för att han grävde i mattan, det kan vara ett bra kommando så småningom om man vill reta nån med känsliga mattor eller snygga rabatter. Targettramp var skojigt och lätt. Backa kan han göra nästan hur långt som helst, så jag satte ihop en serie med backa - snurr - backa och sen klick och godis och det gick bra. Slalom kors och tvärs med belöningen i efterhand för att Jazzen ska tänka mer på vad han gör och mindre på godis. Fotingångar. Leta husses toffla. DET var svårt - leta inomhus betyder för Jazz bara en sak: leta godis. Men till slut gick det upp en talgdank. Slutligen ganska mycket "coola ner", vilket betyder ungefär "ligg död" (fast det låter så otäckt, tycker jag). Var och en som har haft kontakt med en dvärgpinscher av normalkaliber torde inse att detta att coola ner för honom är ungefär lika svårt som... tja, jättesvårt, helt enkelt.
Och sen, sen sänkte sig lugnet över vår lilla stuga!