Novaja Sibiria
Det är nog här det. Lilla nysibirien hemma hos oss. Snö upp till midjan på vissa promenadstråk. Nog för att jag är liten till växten, men ändå: det är MYCKET snö.
Tio grader kallt är det också. Roligare har man haft det.
Idag tog jag bara Pepparn med mig när jag lämnade barnet på träningen. Han behöver litet ensamtid med sin matte. Och han är ett sånt litet lyckopiller att ha med sig - hur hörsam och lydig som helst!
Älskade wubban var förstås med. Peppar har en större blå, Tigg har en mindre och röd. Båda piper. Högt. Och när man har den i munnen och ruskar på den så får man små uppiggande daskar i ansiktet av flärparna. I alla fall tror jag att det är så hundarna uppfattar saken, för de ruskar med stor övertygelse. Och låter faarliga!
Grisbjörn. Gris-isbjörn under vintersäsongen.
Efter allt plöjande i djup lössnö börjar till och med evighetsmaskinen Peppar att flagga.
Nåt konstigt och ovanligt på himlen. Kan det vara det som kallas sol? Ett nära nog bortglömt fenomen.
Här kommer Peppar på en - under över alla under - plogad gångväng. Men kan nån tala om för mig varför det ska vara så hemskt att gå med sin hund okopplad? På en gångväg där det kommer folk håller sig Peppen inom 10 meter från mig, om jag säger "nära" så kommer han direkt in till min sida. Även om det kommer pulkabarn, cyklar eller hundar. Han går ALDRIG fram till någon människa, om inte denne kallar på honom, och då frågar min lille hund ändå mig om lov först. Och han går inte fram till andra hundar, dessutom kopplar jag honom innan vi möter såna. Så VARFÖR i all sin dar måste folk blänga surt eller säga åt mig att koppla hunden?! Många kopplade hundar är mycker mer till besvär för allmänheten, där de kastar sig kors och tvärs över gångvägarna. Och det här gäller inte bara "mördarhunden" Peppar heller, det är lika illa när Tigern går lös. Ying och Jazz får däremot inte gå okopplade på allmän gångväg, eftersom de INTE är att lita på. Nä, de är inte dumma, men de kan gå fram till folk.
Men SEN var det en trött hund som kom hem!
Tio grader kallt är det också. Roligare har man haft det.
Idag tog jag bara Pepparn med mig när jag lämnade barnet på träningen. Han behöver litet ensamtid med sin matte. Och han är ett sånt litet lyckopiller att ha med sig - hur hörsam och lydig som helst!
Älskade wubban var förstås med. Peppar har en större blå, Tigg har en mindre och röd. Båda piper. Högt. Och när man har den i munnen och ruskar på den så får man små uppiggande daskar i ansiktet av flärparna. I alla fall tror jag att det är så hundarna uppfattar saken, för de ruskar med stor övertygelse. Och låter faarliga!
Grisbjörn. Gris-isbjörn under vintersäsongen.
Efter allt plöjande i djup lössnö börjar till och med evighetsmaskinen Peppar att flagga.
Nåt konstigt och ovanligt på himlen. Kan det vara det som kallas sol? Ett nära nog bortglömt fenomen.
Här kommer Peppar på en - under över alla under - plogad gångväng. Men kan nån tala om för mig varför det ska vara så hemskt att gå med sin hund okopplad? På en gångväg där det kommer folk håller sig Peppen inom 10 meter från mig, om jag säger "nära" så kommer han direkt in till min sida. Även om det kommer pulkabarn, cyklar eller hundar. Han går ALDRIG fram till någon människa, om inte denne kallar på honom, och då frågar min lille hund ändå mig om lov först. Och han går inte fram till andra hundar, dessutom kopplar jag honom innan vi möter såna. Så VARFÖR i all sin dar måste folk blänga surt eller säga åt mig att koppla hunden?! Många kopplade hundar är mycker mer till besvär för allmänheten, där de kastar sig kors och tvärs över gångvägarna. Och det här gäller inte bara "mördarhunden" Peppar heller, det är lika illa när Tigern går lös. Ying och Jazz får däremot inte gå okopplade på allmän gångväg, eftersom de INTE är att lita på. Nä, de är inte dumma, men de kan gå fram till folk.
Men SEN var det en trött hund som kom hem!