Pelleskop-livet

Två Tigerpromenader, en på Dyarna/Gröngarn och en i Vattenparken. Tigers bästa nöje på sista stället: hittar en bro där massor med änder ligger och slöar. Tigern stannar och inväntar matte, ser förväntansfull ut (som inför "rutan"). Och kan ni tro - matten säger: -Ta dem då! och Tiger far iväg under ivriga skall. Alla änder sprätter åt höger och vänster, uppåt och nedåt, Tigern kommer tillbaka och är glad som en lärka. Men observera: jag ser noga till att det inte finns några småttisar bland änder och jag VET att Tigern inte försöker bita nåt flygtyg, han bara skingrar dem. Och dessutom: han gör INTE så om han inte får tillstånd först. Så därmed kan jag ha honom lös bland änder och slikt. Men det är klart att man inte bör låta hunden göra så... om den inte är så rysligt söt som tigern, förstås!
Nå, nu till bilder. Tyvärr inga på andmöljningen.





Ganska fint, tycker jag.



Vilken utsikt!



Hitta hunden.



Hundarna tror att detta är en i en rad numrerade hundtoaletter. Fel! Jag har fått lära mig att det är markeringar av lotter för humleodling. Förr i världen fanns det såna lotter här, till fromma för stadsborna.





Det var Gröngarn och Dyarna det.
Men när man ska till vattenparken kan man lämpligen parkera vid ishallen (och känna ett saknadens tjong!), sedan traska över en migiljon fotbollsplaner varav en med konstgräs (konstigt gräs, säger Tigern) samt sedemera förpassa sig in bland vatten och sånt. Najsigt, som det heter.



Das Pipböllchen var förstås med.



Men kasta nån gång, människa!



Äntligen en bild som jag är riktigt nöjd med! Nä, rent av STOLT över. Som ni förstår såg jag litet underlig ut när jag knäppte...



Med slangbitarna tränar vi raka skick i uppletande. Jojomen.

Nedan: ser ni den lilla lilla hunden som spejar?











Snart får jag döpa om bloggen till Tiger-bloggen...