Varför bor dom i skogen, alla?!
Alla våra tre döttrar, som är födda inom ett spann på åtta år, har envisats med att ha sina vänner utspridda i förskingringen. Mycket märkliga vägbeskrivningar krävs när man ska skjutsa dem till nån kumpan - såna ställen finns inte på Eniro.
Idag skulle minsta barnet skjutsas hem till en nyfunnen liten Freundin och sanna mina ord - här talar vi kostig! Först kom vi alldeles fel, sen kom kamratens pappa farande på hemväg så vi kunde förfölja honom och hade vi inte gjort det så hade vi väl fortfarande irrat runt i kanten av Mälaren. Aldrig hade vi trott att det var meningen att vi skulle ge oss in på den lilla vägen!
Jag som ständigt ivrar för en flytt ut på landet måste stilla erkänna att RIKTIGT så långt bortom ära och redbarhet hade jag nog inte tänkt mig att dra med mina bopålar och maken andades ut och sade sig vara glad och tacksam för detta.
Men hur som haver - maken tog sig en kopp kaffe med familjen i fråga men jag tog mig i stället en promenix med min ständige vapendragare Tiger. Det tillrade och porlade i hagar och skogsbackar så det stod härliga till. Dessutom fanns det gott om vildsvin i environgerna och sådana spår uppskattar förstås en Tiger. Om de inte känns alltför färska...
Litet träning hann vi också med. -Fot!
Tigern har blivit SLANK! Och han har inte krokiga framben, bara otrimmade. Lortiga bakben har han däremot.
Äntligen ensam med lilla pipbollen som Peppar alltid knycker annars!
Litet godisletning får man kosta på sig - man kan väl inte bli alldeles utmärglad heller?!
Smyger på nåt - pointer, liksom. Och jag SA ju att han är smal o fin!
Idag skulle minsta barnet skjutsas hem till en nyfunnen liten Freundin och sanna mina ord - här talar vi kostig! Först kom vi alldeles fel, sen kom kamratens pappa farande på hemväg så vi kunde förfölja honom och hade vi inte gjort det så hade vi väl fortfarande irrat runt i kanten av Mälaren. Aldrig hade vi trott att det var meningen att vi skulle ge oss in på den lilla vägen!
Jag som ständigt ivrar för en flytt ut på landet måste stilla erkänna att RIKTIGT så långt bortom ära och redbarhet hade jag nog inte tänkt mig att dra med mina bopålar och maken andades ut och sade sig vara glad och tacksam för detta.
Men hur som haver - maken tog sig en kopp kaffe med familjen i fråga men jag tog mig i stället en promenix med min ständige vapendragare Tiger. Det tillrade och porlade i hagar och skogsbackar så det stod härliga till. Dessutom fanns det gott om vildsvin i environgerna och sådana spår uppskattar förstås en Tiger. Om de inte känns alltför färska...
Litet träning hann vi också med. -Fot!
Tigern har blivit SLANK! Och han har inte krokiga framben, bara otrimmade. Lortiga bakben har han däremot.
Äntligen ensam med lilla pipbollen som Peppar alltid knycker annars!
Litet godisletning får man kosta på sig - man kan väl inte bli alldeles utmärglad heller?!
Smyger på nåt - pointer, liksom. Och jag SA ju att han är smal o fin!