Matte på möte
Igår kväll var det medlemsmöte på den lokala brukshundklubben. Matte tyckte det var dags att bli mer delaktig.
Mötet började kl. 19 men jag satsade på en dryg halvtimmes träning av tigern först. Det börjar ju bli dags att få styr på grejerna inför debuten i tvåan.
Jag hade "platta" konerna med, och gräset var långt. Skicken till rutan blev helkonstiga - rätt ut och sen sprang han fram till EN kon och började svassa omkring. Matten la sig raklång i gräset och det uppdagades att Tigger omöjligt kunde se konerna från sin höjd. Han sprang alltså rakt ut - korrekt - och när han såg en kon gick han till den för att försöka hitta resten. Smart hund, men ingen bra träning. Jag lånade nån annans uppställda ruta, med vanliga koner. Bra också att pröva en ruta som nån annan har ställt upp, och med nån annans koner. Då gick det superduper!! Två perfekta skick, med lång ståstund i rutan. Sen fick det räcka, det kunde knappast bli bättre.
I alla fall - när klockan närmade sig 19, och vädret var så vackert, och hunden var så piggelin, började jag ångra mitt beslut. Så jag gav FANKEN i att gå på möte. Jag tränade en hel timme till med Tigern i stället, agility också, och sen fick han springa och leka med en nyvunnen vän, papudeltjejen Doris. Tusan så mycket bättre än att ha hundstackarn sittande i bilen och mattestackarn i en stuffig möteslokal!
Mötet började kl. 19 men jag satsade på en dryg halvtimmes träning av tigern först. Det börjar ju bli dags att få styr på grejerna inför debuten i tvåan.
Jag hade "platta" konerna med, och gräset var långt. Skicken till rutan blev helkonstiga - rätt ut och sen sprang han fram till EN kon och började svassa omkring. Matten la sig raklång i gräset och det uppdagades att Tigger omöjligt kunde se konerna från sin höjd. Han sprang alltså rakt ut - korrekt - och när han såg en kon gick han till den för att försöka hitta resten. Smart hund, men ingen bra träning. Jag lånade nån annans uppställda ruta, med vanliga koner. Bra också att pröva en ruta som nån annan har ställt upp, och med nån annans koner. Då gick det superduper!! Två perfekta skick, med lång ståstund i rutan. Sen fick det räcka, det kunde knappast bli bättre.
I alla fall - när klockan närmade sig 19, och vädret var så vackert, och hunden var så piggelin, började jag ångra mitt beslut. Så jag gav FANKEN i att gå på möte. Jag tränade en hel timme till med Tigern i stället, agility också, och sen fick han springa och leka med en nyvunnen vän, papudeltjejen Doris. Tusan så mycket bättre än att ha hundstackarn sittande i bilen och mattestackarn i en stuffig möteslokal!