Pelleskop-livet

I Tyskland, som i många andra länder, finns det särskilda bestämmelser för vissa hundraser, s.k. Listenhunde. De raser som återfinns på listan är litet olika mellan de olika förbundsstaterna - och i Thüringen har man, halleluja!, bestämt sig för att hundars ev. farlighet måste bestämmas på individnivå, inte efter rastillhörighet - men pitbull och amstaff förefaller återfinnas på alla listor, staffordshire bullterrier på vissa. I Berlin är det visst fritt fram för staffar, men vår utstände korrespondent säger sig inte ha sett några. Andra Listenhunde träffar hon då och då - de FÅR faktiskt finnas till men de måste alltid vara kopplade, ha munkorg, en särskild bricka och litet sånt. Samt vara kastrerade. Äldsta barnet är en rar och motspänstig figur och pussar naturligtvis alla såna hundar. Från mamma också, törs jag hoppas.

I alla fall så träffade jag själv en listhund idag - en alldeles förtjyyysande liten pitbull/amstaffmixtjej vid namn Izzy. Hon var litet folkrädd, sa matten. Konstigt sätt att visa det på, säger jag, men OK då. Många pussar blev det. Hon fick liksom utgöra pars pro toto eller vad det heter - delen för det hela, alltså. Jag pussar Izzy och ber om ursäkt å hela världens vägnar för hur illa dessa hundar behandlas.

Jag såg nån T-tröja nånstans: på framsidan stod (kanske felciterat men andemeningen har jag i alla fall fått rätt):

Kämpa mot RASismen!

och på ryggen kunde man läsa:
 
Krama en kamphund idag!

Slå ett extra slag för humanismen och ge kamphunden en puss också, säger jag!