Bättre fot!
Så här kan man göra:
Man kan säga "fot!". Då sätter sig hunden halvsnett vid sidan.
Då säger man "bättre!". Då hoppar hunden litet på rumpan och kommer kanske kvartssnett.
Man avrundar med "bättre fot!" och hunden studsar på rumpan tills den kommer i rätt position.
Då säger man "bra!" och ger hunden en schäferdunk, eller om man är en riktig mjukis en godis.
Annars kan man låta bli att göra så också. Och bestämma sig för att "fot" betyder "jättebäst fot" redan från början.
En annan sak man kan göra är den här: man säger "sitt" och hunden börjar studsa upp och ner och bitas. "Nej, SITT sa jag!" klämmer man i med och hunden studsar ännu litet mer. Och bits litet hårdare. Då blir man arg och tar i från tårna "NÄÄÄJ, SIIIITTTT!" och ruskar hunden i nackskinnet. Ganska fånigt, tycker hunden och slutar studsa. Då ger man den en godis. Visserligen sitter den inte, men den studsar inte.
Annars kan man gå hem till sitt kök och börja med grundläggande sitt-träning utan kommando ett tag.
Man har alltid ett val. Och så länge man tänker igenom hur man ska välja, och varför, så finns det väl egentligen inga fel. Bara längre och kortare vägar. Och mer eller mindre roliga.